Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - Q. Temperaturövervakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’242
Q. Temperaturövervakning.
Vad som bestämmer temperaturen och därmed också risken för
överhettning i en transformator, är i huvudsak värmeövergången dels från
lindningen till oljan, dels från oljan till kylmediet, som enligt det föregående
kan bestå av luft eller vatten. Genom temperaturfallet mellan lindningen
och oljan överföres strömvärmet från lindningen till oljan, genom
temperaturfallet mellan oljan och kylmediet överföras strömvärmet och
järnförlustvärmet från oljan till kylmediet. Därjämte linnes också ett visst
temperaturfall mellan kärnan och oljan, varigenom järnförlustvärmet överföres till
oljan. Det sistnämnda temperaturfallet är i regel dock relativt litet.
En transformators belastningsförmåga bestämmes i de flesta fall
uteslutande av temperaturen i lindningarna, som enligt de gällande svenska
normerna ej får överstiga 95° C. Vidare får temperaturstegringen i lindningarna
vid oljetransformatorer ej överstiga 60° C. Därjämte får temperaturen för
oljan respektive järnet ej överstiga 85 respektive 95° C, och motsvarande
maximalt tillåtna temperaturstegring för oljan respektive järnet är 50
respektive 60° C.
Lindningstemperaturen låter sig icke uppmätas med en termometer,
eftersom man med denna icke kan komma åt en lindnings varma delar. Man
kan dock omedelbart efter frånslagning av belastningen fastställa
lindningens likströmsmätta motstånd och genom att jämföra det med motsvarande
motstånd vid en känd temperatur räkna sig till lindningens
medeltemperatur. Lindningens temperaturstegring är skillnaden mellan den sålunda
uppmätta lindningstemperaturen och kylmediets temperatur. Vid självkylda
transformatorer utgår man härvid från omgivningens (luftens) temperatur,
bestämd genom termometrar, placerade runt transformatorn på ungefär
halva höjden och 1 à 2 meter från densamma samt skyddade för
värmestrålning och onormalt drag. Vid vattenkylda och tryckoljekylda
transformatorer mätes det inkommande kylmediets temperatur vid inloppet till
transformatorns kylsystem.
Metoden att medelst motståndsmätning fastställa lindningens temperatur
är emellertid ej tillämplig under drift utan endast vid provningar. Man har
därför hittills i de flesta fall nöjt sig med att som driflkontroll med
termometer mäta temperaturen i det översta oljeskiktet (toppoljan). Detta är
emellertid endast en nödfallsutväg. Visserligen kan man härigenom kontrollera,
att oljan ej får för hög temperatur, och man kan t. o. m. genom att mäta
oljans temperatur överst, mittpå och underst samt kylmediets temperatur få
temperaturfallet olja-kylmedium, men temperaturfallet lindning-olja kan
endast erhållas genom beräkning.
Ehuru lindningstemperaturen enligt ovanstående ej är direkt uppmätbar
utan endast beräkningsbar, kan den dock indirekt mätas genom en kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
