Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mättransformatorer - C. Strömtransformatorer - 3. Belastningsförmåga och mätnoggrannhet - 4. Järnkärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’282
För klass W gäller, att strömtransformatorns effektkorrektion vid
uppmätning av aktiv effekt för belastningsimpedanser mellan 25 och 100 % av
märkimpedansen icke får överstiga följande värden:
± 1,25 % vid sekundära märkströmmen, om nätbelastningen är induktiv
med en effektfaktor mellan 1,0 och 0,6;
± 2 % vid 1 /5 av sekundära märkströmmen, om nätbelastningen är
induktiv med en effektfaktor mellan 1,0 och 0,6.
För klass A 3 gäller, att strömtransformatorns omsättningskorrektion icke
får överstiga ± 3 % vid strömmar mellan 80 och 200 % av sekundära
märkströmmen och belastningsimpedanser mellan 25 och 100 % av
märkimpedansen.
För klass A 25 gäller, att strömtransformatorns omsättningskorrektion
icke får överstiga + 5% och — 25 % vid strömmar mellan 80 och 160 %
av sekundära märkströmmen och belastningsimpedanser mellan 25 och
100 % av märkimpedansen.
4. Järnkärna.
Såsom tidigare framhållits, kan en strömtransformator ej ge lika
tillförlitliga värden vid låg ström som vid hög ström. Orsaken är, att
tomgångsströmmen i det förra fallet blir förhållandevis större. Tomgångsströmmens
aktiva komposant stiger visserligen nära proportionellt mot
belastningsströmmen, men den reaktiva komposanten blir vid de låga tätheter, det här
är fråga om, proportionsvis mycket större vid lägre belastningar.
Förhållandet visas av fig. 8: 34, som anger dels den aktiva, dels den reaktiva
komposanten av tomgångsströmmen vid en strömtransformator med
märkomsättningen 40/5= 8, varvomsättningen 25/196= 1/7,84 och motståndet 0,51
ohm i sekundärlindningen. Belastningen är därvid ett motstånd med
resi-stansen 0,17 ohm och reaktansen 0,03 ohm. Magnetiseringsströmmen växer
långsammare än den magnetiska tätheten, ända tills järnets permeabilitet
har nått sitt maximum. Därefter avtager den magnetiska ledningsförmågan,
magnetiseringsströmmen ökar hastigare, och järnets mättning gör sig gällande.
En strömtransformators noggrannhet har huvudsakligen att göra med
storleken av dess tomgångsström. För att nedbringa denna fordras i
främsta rummet en rikligt dimensionerad järnkrets, dvs. stor area och kort väg
för flödet. Den magnetiska tätheten är hos en normal strömtransformator
vid märklast i allmänhet mindre än 1 500 gauss. Vid vanliga mätningar
blir tätheten alltså endast några procent av det värde, som gäller för en
krafttransformator.
Tomgångsströmmen kan vidare nedbringas genom ett större antal
lindningsvarv, dvs. genom ett högre amperevarvtal. Om transformatorn skall
ha omsättningsförhållandet 40/5, kan den lindas med exempelvis 10 respek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
