Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mättransformatorer - C. Strömtransformatorer - 4. Järnkärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’284
värmebehandling. Det vid strömtransformatorer använda järnet består av
0,35 eller vanligen 0,5 mm höglegerad kiselplåt med ca 4 % kisel och mindre
än 0,05 % kol. Medelst kiseltillsatsen har plåten fått ett mångdubbelt större
elektriskt motstånd och därmed mindre virvelströmsförluster. Samtidigt
upphäves därigenom plåtens med tiden inträdande försämring i magnetiskt
avseende, den s. k. åldringen. Dessutom måste plåten omsorgsfullt
värmebehandlas, även efter den mekaniska bearbetningen genom klippning eller
stansning, för att plåtens goda egenskaper skola komma till sin fulla rätt.
Förutom den kisellegerade plåten ha även vissa järnnickellegeringar fått
betydelse som magnetiska material. Det har t. ex. visat sig, att man med
lämplig tillsats av nickel till järnet kan uppnå intill ca tio gånger större
permeabilitet, samtidigt som järnförlusterna kunna reduceras till omkring
en sjättedel. Härvid är det särskilt begynnelsepermeabiliteten, som kraftigt
stegras, inen ej i så hög grad mättningsvärdet. För att få fram de angivna
egenskaperna fordras även speciell värmebehandling. Nickellegeringarnas
användning är emellertid ganska begränsad på grund av det höga priset.
Fig. 8: 35—8: 38. Olika typer av järnkärnor för strömtransformatorer. T. v. ringkärnor av
plana plåtar resp. av sammanhängande plåtband, t. h. rektangulära kärnor av kärntyp och
manteltyp.
Med hänsyn till järnkärnans form förekomma i huvudsak två typer av
strömtransformatorer, dels med ringkärna, dels med rektangulär kärna.
Ringkärnan är ur tillverkningssynpunkt den enklaste att utföra och ur
driftsynpunkt den, som tål de största påkänningarna. I allmänhet utföres
den av ringar av plåt enligt fig. 8: 35. Man undviker härigenom luftgap i
den magnetiska kretsen, och tomgångsströmmen blir liten. Om därtill
lindningen är utbredd på hela ringen, blir läckningen mycket obetydlig och
kan i de flesta fall alldeles försummas. En nackdel är, att lindningen måste
läggas dit för hand. Primärlindningen består oftast av en rak genomgående
bult (fig. 8: 44) men kan även utgöras av ett fåtal lindningsvarv (fig. 8: 43).
Det finns emellertid även ett annat utförande av kärnan, som tillämpas
exempelvis för mycket noggranna strömtransformatorer vid användning av
nickellegerad plåt, som är särskilt känslig för stansning och annan mekanisk
bearbetning. Kärnan lindas därvid av ett sammanhängande band i en spiral
enligt fig. 8: 36. Man undgår visserligen ej luftgapet, men det blir mycket litet
och utbrett över en mycket stor area, nämligen det använda bandets hela
yta. Genom att man använder nickellegerad plåt, kan den ifrågavarande
transformatortypen även användas för tämligen låga primära strömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
