Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - A. Grundprinciper - 1. Växelströmsgenerering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 9
SYNKRONMASKINER
Bland växelströmsmaskinerna finnas synkrona och asynkrona maskiner.
En synkronmaskins varvtal i drift är bestämt av strömmens frekvens.
Varvtalet på en asynkronmaskin däremot är ej fast bestämt endast av
frekvensen utan beror därjämte i någon mån på belastningen. På grund av
maskinernas egenskaper användes synkronmaskinen vanligen som
generator, dvs. för att omvandla mekanisk effekt till elektrisk, under det att
asynkronmaskinen huvudsakligen har fått användning som motor, dvs. för
att omvandla elektrisk effekt till mekanisk. I vissa fall användes även
synkronmaskinen som motor. Asynkronmaskinen, använd som generator,
är däremot relativt sällsynt.
A. Grundprinciper.
1. Växelströmsgenerering.
I den föregående framställningen ha likströmmens och växelströmmens
egenskaper behandlats utan hänsyn till hur de båda strömarterna
framställas i praktiken. Likström kan visserligen erhållas från ett galvaniskt
element eller från en ackumulator, men vid elektrisk kraftproduktion i större
skala användas maskiner för alstring av både likström och växelström. I
båda fallen är generatorns verkningssätt grundat på elektromagnetisk
induktion. Växelströmsgeneratorn kommer här att behandlas först, enär
växelström i princip är enklare att framställa än likström.
Vid en normal växelströmsgenerator alstras strömmen i en stillastående
lindning, vari den elektromotoriska kraften induceras, genom att en rad
magneter få rotera förbi ledarna. På så sätt kommer det magnetiska flöde,
som omslutes av slingorna, vilka bildas utav de hopkopplade ledarna, att
successivt öka och minska. De ledare, i vilka växelströmmen alstras,
förläggas i spår inuti järn, som erbjuder god ledningsförmåga för det
magnetiska flödet. Detta järn benämnes ankare, och motsvarande ledare utgöra
ankarlindningen. För att få erforderlig styrka på det magnetiska flödet
1-242786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
