Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - A. Grundprinciper - 3. Trefasgeneratorn - B. Synkrongeneratorns driftegenskaper - 1. Tomgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna figur visas även rotorn med magnetpoler och magnetlindning samt
två släpringar, över vilka likström tillföres magnetlindningen. Stator
lindningen är angiven som en tvåplans härvlindning.
B. Synkrongeneratorns driftegenskaper.
1. Tomgång.
Om en synkronmaskin drives i tomgång, induceras i ankarlindningen en
spänning, vars storlek är bestämd av maskinens rotationshastighet och av
det magnetiska flödet i luftgapet. Den uppstående växelspänningens frekvens
sammanhänger med maskinens varvtal enligt det tidigare givna sambandet
f = pn/120
Frekvensen är direkt proportionell mot varvtalet, och för att få en
spänning av viss bestämd frekvens fordras, att maskinen går med ett konstant
varvtal lika med motsvarande synkrona varvtal. Om den drives med ett
annat varvtal, erhålles en annan frekvens. Är exempelvis en generator
avsedd att ge en växelspänning med frekvensen 50 hz och drives med
halva märkvarvtalet, blir den uppstående frekvensen 25 hz. Samtidigt
härmed ändras också den inducerade spänningens storlek. Såsom förut
påpekats, är spänningens storlek också proportionell mot varvtalet, och man
får alltså av en och samma generator vid oförändrad magnetisering endast
hälften så stor spänning vid 25 hz som vid 50 hz.
Om en generator drives med konstant varvtal i tomgång, blir spänningen
helt bestämd av det magnetiska flödet, och detta i sin tur beror på den
ström, som går fram genom magnetlindningen. Fig. 9:12 anger, hur
spänningen på en normal växelströmsgenerator varierar med magnetströmmen,
då maskinen går obelastad. Det visar sig, att spänningen vid låga värden
på magnetströmmen stiger direkt proportionellt mot denna. Vid högre
magnetisering blir järnet så småningom mättat, och spänningen växer ej så
hastigt. Den erhållna kurvan är av samma karaktär som de
magnetiseringskurvor, som tidigare angivits i kap. 4.
Synkrongeneratorns normala klämspänning, den s. k. märkspänningen,
svarar mot ett visst värde på magnetströmmen, som kallas för
tomgångsmagnetisering (Im0 i fig. 9:12). Denna ström i magnetlindningen ger alltså
märkspänning på generatorn, om denna går i tomgång.
Den i fig. 9:12 angivna kurvan benämnes maskinens tomgångskurva eller
egentligen magnetiseringskurva i tomgång och betecknas vanligen TK. Den
kan uppmätas, genom att maskinen drives i tomgång med synkront
varvtal och med varierande magnetström, varvid ankarspänningen och
magnetströmmen avläsas. Vid ett dylikt prov visar det sig i allmänhet, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
