Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - B. Synkrongeneratorns driftegenskaper - 2. Belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir rakt motriktat huvudflödet, såsom visas av fig. 9:19. Man talar därvid
om att ankarreaktionen är motmagnetiserande. Följden av en dylik
mot-magnetisering blir, att magnetströmmen måste ökas med ett belopp, som
motsvarar ankarreaktionens motmagnetiserande verkan, för att
ankarspänningen skall kunna hållas vid samma värde som i tomgång.
Om generatorn går med rent kapacitiv belastning och strömmen alltså är
fasförskjuten 90° före den inducerade spänningen, kommer ankarströmmen
att uppnå sitt maximum 90 elektriska grader tidigare, än som är angivet
i fig. 9:13. Följden härav blir, att ankarreaktionen liksom förut får sitt
maximum mitt för polerna, men den kommer nu att verka i samma
riktning som magnetlindningen, dvs. den blir medmagnetisercinde, såsom visas
av fig. 9:17 och 9:20. För att få samma spänning som i tomgång måste
man minska likströmsmagnetiseringen med motsvarande belopp.
Både vid rent induktiv och vid rent kapacitiv belastning får
ankarreaktionen sitt maximum mitt för polerna. Man säger, att ankarreaktionen är
längsmagnetiserande eller att dess flöde har längsläge.
Av ovanstående framgår, att ankarreaktionen kan verka delvis
tvärmagnetiserande och delvis längsmagnetiserande. I längsläge är den antingen
medmagnetiserande eller motmagnetiserande. Om den av generatorn
levererade effekten har induktiv fasförskjutning (övermagnetiserad generator),
blir ankarreaktionen delvis motmagnetiserande. Om fasförskjutningen är
kapacitiv (undermagnetiserad generator), blir ankarreaktionen delvis
medmagnetiserande. Det tvärmagnetiserande läget erhålles dock ej vid
effektfaktorn cos φ = 1 utan vid en viss kapacitiv fasförskjutning, såsom framgår
av den följande vektorframställningen (se fig. 9:70).
De magnetiska flöden, som ankarreaktionen alstrar i de tre ovan
behandlade belastningsfallen, visas bäst av fig. 9:18—9:20. Härvid anges även de
alstrade läckflödena eller med andra ord de induktionslinjer, som sluta sig
omkring varje ledare för sig. Ankarlindningens läckflöde uppträder till
större delen i spår och tänder. Här går det från tand till tand huvudsakligen
tvärs över spåren och når alltså ej fram till polplattorna. Ankarreaktionens
flöde däremot sluter sig huvudsakligen genom rotorn, vid rent längsläge
genom poler och rotorring och vid rent tvärläge genom polplattorna. Det
magnetiska motståndet för en synkronmaskin med utpräglade poler blir 2 à
3 gånger större i tvärläge än i längsläge. Vid en turbogenerator med
cylindrisk rotor blir storleken av ankarreaktionens flöde tämligen oberoende
av dess läge, dvs. oberoende av fasförskjutningen.
Ankarreaktionens inverkan på synkronmaskinens driftegenskaper
behandlas närmare i avdelning H om synkronmaskinens vektordiagram. Redan
av vad här anförts, framgår dock, att synkrongeneratorn vid belastning
förutom spänningsändringen på grund av ankarlindningens resistans och
läckreaktans får ovannämnda inverkan av ankarreaktionen, som sänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
