Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - B. Synkrongeneratorns driftegenskaper - 2. Belastning - 3. Kortslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankarströmmen vid konstanta värden på magnetström och effektfaktor för
synkront varvtal.
Reglerkurvan (RK) visar magnetströmmen som funktion av
ankarströmmen vid konstanta värden på ankarspänning och effektfaktor för synkront
varvtal. Fig. 9:21 visar några reglerkurvor, som alltså ange, hur stor
magnetström det erfordras för att vid varierande värden på
ankarströmmen upprätthålla konstant klämspänning vid en viss effektfaktor. Av
figuren framgår det förut konstaterade förhållandet, att
magnetströmmen måste ökas betydligt vid högre last, om fasförskjutningen är stor
och induktiv. Å andra sidan får man minska magnetströmmen med
stigande belastning, om fasförskjutningen är stor och kapacitiv. Om
effektfaktorn är lika med 1, erfordras även en viss ökning av magnetiseringen vid
stigande belastning.
3. Kortslutning.
Till synkronmaskinens karakteristiska kurvor hör även
kortslutningskurvan eller egentligen magnetiseringskurvan vid kortslutning (KK). Den kan
sägas vara en av de viktigaste kurvorna, enär den är i hög grad
bestämmande för maskinens driftegenskaper. Den visar ankarströmmen som
funktion av magnetströmmen, när maskinens alla fasuttag äro kortslutna och
maskinen drives med synkront varvtal. Klämspänningen är alltså lika med
noll. Vid upptagning av kortslutningskurvan förbindas maskinens uttag;
maskinen drives med märkvarvtal, och ankarströmmen avläses vid några olika
värden på magnetströmmen. Det visar sig, att det erhållna sambandet mellan
strömmarna blir en rät linje (se fig. 9 22).
För att erhålla märkström i statorlindningen behöver man en magnetström
av samma storleksordning som tomgångsmagnetiseringen (Im0 i fig. 9:12).
Detta innebär, att kortslutningsströmmen på en synkronmaskin vid normal
tomgångsmagnetisering i regel ej blir nämnvärt större än märkströmmen.
Orsaken till att ankarströmmen vid en dylik kortslutning ej blir avsevärt
större, som man möjligen i första hand skulle vänta, är inverkan av den
uppträdande ankarreaktionen. Kortslutningsströmmen blir praktiskt taget
rent induktiv. Ankarreaktionen verkar alltså i huvudsak helt
motmagnetiserande. I själva verket upphäves härigenom större delen av det magnetiska
flöde, som alstras av magnetlindningen. Det vid en kortslutning
resulterande flödet genom polerna blir endast så stort, att den inducerade spänningen
motsvarar summan av resistansspänningen och läckreaktansspänningen.
Detta innebär med andra ord, att kortslutningsströmmen växer till ett sådant
belopp, att dess motmagnetiserande verkan kan kompensera
likströmsmagnetiseringen så när som på det flöde, som erfordras för ankarlindningens
impedansspänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
