Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - K. Fasning - 7. Synkronoskop - 8. Fasningsdon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
anordnad så, att den roterar vid olika frekvens på systemen men står stilla
vid synkronism.
Med hjälp av synkronoskopet kan man lätt iakttaga, vilken av de båda
frekvenserna som är störst, och likaså kan man tydligt observera, när det
råder faslikhet mellan spänningarna. Fasning skall sålunda ske, när visaren
befinner sig i ett visst läge, och vidare endast under förutsättning att den
roterar med låg hastighet. På platser, där det finnes flera aggregat att fasa,
brukar man ordna så, att synkronoskopet genom pluggar kan anslutas
till olika spänningssystem. Man kan därigenom använda ett och samma
synkronoskop för fasning av olika maskiner.
8. Fasningsdon.
Vid viktigare anläggningar har man på senare tid i allt större
utsträckning börjat använda automatiska anordningar för fasningen. En sådan an-
Fig. 9: 77. Principschema för dr Lundholms fasningsdon.
ordning kan vara utförd i form av en s. k. fasningsspärr, vilken genom en
spärranordning förhindrar fasning, om de ifrågavarande systemen ej ligga
i fas eller om frekvens och spänning ha alltför olika värden. Dessutom
finnas helt automatiska fasningsdon, som både ge impuls för infasning
och kontrollera, att denna sker i det rätta ögonblicket.
Det fasningsdon, som mest användes inom Vattenfallsverkets
anläggningar, är uppfunnet av dr R. Lundholm, och dess principiella
verkningssätt är följande. Svävningsspänningen får påverka spolarna i två
seriekopplade reläer, 1 och 2 i fig. 9: 77. Varje relä har en brytkontakt, dvs.
kontakten öppnas, när spolen får ström. Kontakten hos relä 1 slutes vid
ca 30 % av svävningsspänningens maximum och hos relä 2 vid ca 15 %.
Antag, att svävningsspänningen efter ett maximum är i sjunkande, varvid
båda de nämnda reläerna äro attraherade. Relä 1 faller först, och
samtidigt börjar kondensatorn C att uppladdas över motståndet R. Efter några
tiondels sekunder, beroende på hur lång svävningstiden är, faller relä 2,
varvid den laddade kondensatorn kopplas till spolen på relä 3. Om till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
