Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Asynkronmaskiner - A. Den trefasiga asynkronmotorns teori och allmänna utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Då statorflödet i en asynkronmotor passerar rotorns ledare, induceras i
dessa en spänning, och i den slutna ledningskretsen alstras en ström. Genom
samverkan av denna ström och statorflödet alstras en kraft, som bringar
rotorn att rotera.
Rotorn kan emellertid aldrig komma upp i fullt synkront varvtal utan
håller sig alltid något under detta. Om rotorn skulle rotera med synkront
varvtal, finge nämligen rotorns ledare exakt samma hastighet som det
roterande statorflödet. Följden bleve, att ledarna icke längre skulle skäras av
några induktionslinjer, varför ej heller någon ström kunde alstras i
rotorlindningen och alltså ej heller
någon vridande kraft uppstå.
Rotorns varvtal inställer sig så,
att det blir en viss skillnad mellan
statorflödets och rotorledarnas
rotationshastighet. Ju större belastning
motorn har, desto större blir
hastighetsskillnaden, och desto starkare
bli de alstrade strömmarna. Kvoten
mellan den angivna
hastighetsskillnaden och det synkrona varvtalet
kallas eftersläpning. Om
statorflödets rotationshastighet motsvarar ns
varv per minut (synkront varvtal)
och vidare rotorns hastighet är n
varv per minut, blir eftersläpningen
ns—n
o - -
Eftersläpningen angives ibland i procent och är vid en normal
asynkronmotor vid märklast av storleksordningen 2—5 %.
Asynkronmotorns verkningssätt framgår enklast, om man undersöker de
strömmar och magnetiska flöden, som uppstå i en tvåpolig motor med
kortsluten rotor. På samma sätt som vid synkronmaskinen kan man tänka sig
den strömförande trefasiga statorlindningen ersatt av en roterande
ankar-ring med fasta poler enligt fig. 10: 2. Ankarringen antages rotera moturs
med synkront varvtal. Rotorlindningen förutsättes bestå av ett antal
kopparstavar, inlagda i plåten, såsom figuren visar, och förenade genom
kortslutningsringar på båda sidor om rotorn.
Om ankarlindningen är strömförande och rotorn från början stillastående,
alstras strömmar i de ledare, som äro belägna mitt under ankarringens poler,
och de alstrade strömmarna sluta sig genom kortslutningsringarna. Dessa
strömmar åter alstra ett magnetiskt flöde, som är riktat vinkelrätt mot
statorflödet, så att rotorn enligt figuren får en sydpol till höger och en mot-
Fig. 10: 1. En magnetnål, som drives av det
roterande magnetiska flödet i en trefasig stator,
roterar med synkron hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
