Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Asynkronmaskiner - M. Den enfasiga asynkronmotorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
der starten kopplar ett ohmskt motstånd i serie med den ena lindningen och
ett induktivt motstånd i serie med den andra lindningen, såsom fig. 10: 24
visar. Sedan motorn kommit i gång, lägger man över en omkastare, så att
motorns ena lindning blir direkt ansluten till nätet. Denna lindning (A)
benämnes därvid arbetslindning, och den andra lindningen (B) benämnes
start-lindning eller hjälplindning. Arbetslindningen får omfatta två tredjedelar av
utrymmet i statorn liksom vid en enfasig synkronmaskin, och
hjälplind-ningen får omfatta den återstående tredjedelen av utrymmet.
Genom den angivna kopplingen under starten bliva strömmarna i de båda
kretsarna fasförskjutna från varandra, och detta resulterar i att motorn får
ett visst roterande flöde och därmed även
ett startmoment. Om man genom
inkoppling av en kondensator parallellt med det
ohmska motståndet åstadkommer exakt 90°
fasförskjutning mellan de båda strömmarna
och om dessa äro lika starka (förorsaka lika
stora flöden), erhåller man ett resulterande
flöde, som med konstant amplitud roterar
med synkron hastighet på samma sätt som
vid den trefasiga asynkronmotorn. Detta
benämnes ett cirkulärt roterande flöde. Om
fasförskjutningen är mindre än 90° eller
om strömkretsarna ej äro lika starka,
kan man få ett roterande flöde med
varierande amplitud. Detta benämnes ett
el-liptiskt roterande flöde. Startmomentet
blir större, ju mindre variationen är, och störst vid rent cirkulärt flöde.
Den enklaste enfasmotorn med fasklyvning är en vanlig trefasmotor, där
två faser användas för gång och den tredje för start. I starten inkopplas
därvid ett ohmskt motstånd i startfasen. Ett annat sätt är, att man lindar
statorn med två faser, vilka båda anslutas till nätet vid starten. Härvid får den
ena fasen utföras med en relativt hög resistans, och denna fas blir startfas.
Startfasen urkopplas, när motorn kommit upp i tillräckligt högt varvtal för
att kunna gå med endast arbetsfasen inkopplad. Ofta förses motorn med en
centrifugalställare eller annan lämplig anordning, som bryter strömmen
genom hjälplindningen, när varvtalet kommit upp i ca 2/3 eller mera av det
synkrona varvtalet.
Den nämnda motorn med fasklyvning användes i allmänhet endast för
mindre effekter, vanligen upp till ca 1 hk. Startfaktorn är tämligen låg, men
detta har i många fall ingen betydelse för småmotorer. Startmomentet på
utförda motorer brukar vara av ungefär samma storlek som fullastmomentet
med en momentan startström, som är 4 à 5 gånger märkströmmen.
Fig. 10: 24. Enfasig asynkronmotor
med fasklyvning i start med ett
ohmskt och ett induktivt motstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
