Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Likströmsmaskiner - L. Likströmsmaskinen, använd för både motor- och generatordrift. Omkastning av rotationsriktning och polaritet - M. Förluster och verkningsgrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Det sistnämnda är i allmänhet att föredraga, då man härigenom slipper
att magnetisera om polerna och beträffande kompoundmotorn dessutom
att växla anslutningarna till serielindningen. Om man däremot växlar
polariteten på en motors anslutning, går den fortfarande åt samma håll,
vare sig det är en shunt- eller en seriemotor. Anslutningen av
kommuterings-och kompensationslindningarna till ankaret får aldrig ändras.
Skall generatorns rotationsriktning ändras, får man växla
ankarlind-ningens förbindningar med serie- och shuntlindningarna.
Om man önskar ombytt polaritet på uttagen till en likströmsgenerator,
får man ej växla anslutningarna till shuntlindningen, ty om man gjorde det,
skulle maskinen ej taga upp spänning. Den enda utvägen är, att man genom
en särskild strömkälla magnetiserar polerna i motsatt riktning mot förut.
M. Förluster och verkningsgrad.
De olika slag av förluster, som uppträda i en likströmsmaskin, äro
strömvärmeförluster (huvudsakligen i koppar men dessutom även i järn på grund
av virvelströmmar), magnetiska förluster (hysteresisförluster i järnet) samt
mekaniska förluster eller friktionsförluster. Enligt de svenska normerna
(SEN 22) brukar man indela förlusterna i tre grupper, beroende på hur de
förhålla sig vid maskinens belastning.
Tomgångsförlusterna omfatta alla de förluster, som äro praktiskt taget
oberoende av maskinens belastning, dvs. friktionsförluster och järnförluster.
Friktionsförluster uppträda på grund av luftfriktion mot alla roterande
delar samt metallisk friktion i lager och mellan borstar och kommutator.
Järnförlusterna bestå liksom vid varje annan elektrisk maskin av
hysteresis- och virvelströmsförluster. Hysteresisförlusterna härröra huvudsakligen
från ankarjärnet, vilket enligt vad som tidigare påpekats, har växelflöde.
Virvelströmsförluster uppstå i alla metalliska ledare, där det magnetiska
flödet växlar, dvs. både i ankarplåt och i ankarlindning, till största delen
dock i plåten.
Belastningsförlmterna omfatta alla de förluster, som direkt bero på
belastningens storlek. De utgöras av resistansförluster.
Till belastningsförlusterna höra resistansförluster i ankarlindningen — och
i eventuellt befintliga serie-, kommuterings- och kompensationslindningar —
samt dessutom i borstarna och i kontaktytan mellan borstar och
kommutator. Även förlusterna i den nämnda kontaktytan kunna sägas härröra
från en resistans, ehuru denna varierar med ankarströmmens storlek. I
själva verket visar det sig, att det uppstående spänningsfallet mellan borste
och kommutator är nära nog konstant, alltså oberoende av strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
