Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - A. Reaktorer - 1. Seriereaktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Järnkärnan innebär emellertid en nackdel, om den maximalt förekommande
strömmen förorsakar mättning i järnet. Att järnet mättas, innebär, att
järnet får sämre ledningsförmåga för det magnetiska flödet, och detta
minskar reaktansens värde. Man får därför se till, att reaktorn dimensioneras
så, att reaktansen blir
tillnärmelsevis konstant upp till den högsta
förekommande belastningen.
En seriereaktor med järn
utföres i allmänhet med särskilt stort
luftgap. Det enklaste sättet är
att utföra reaktorn som en
vanlig enfas kärntransformator med
lindningen fördelad på båda benen. Det extra luftgapet kan anbringas
mellan ben och ok. Det är emellertid fördelaktigare med hänsyn till den
uppträdande läckningen och de i samband därmed uppstående
tillsats-förlusterna i järnet att fördela luftgapet, såsom visas av fig. 12: 4. För att
järnets mättning vid uppträdande överströmmar ej skall nämnvärt inverka
på reaktansens storlek, måste kärnan dimensioneras så, att större delen
av det magnetiska motståndet vid alla förekommande belastningsfall
uppträder i luftgapen. Detta leder till att den magnetiska tätheten i järnet
ej kan hållas högre än ca 15 000 gauss (maximivärde) vid maximal
belastning.
Fig. 12: 3. Trefasig seriereaktor med ledarna
förlagda i betong för 5,5 kV nätspänning,
3x49 kVA, 250 A. (Asea)
Fig. 12: 4. Reaktor med järn och
fördelat luftgap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
