- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 2. Roterande elektriska maskiner : reaktorer och likriktare : kraftöverföringars egenskaper /
192

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - B. Induktionsregulator - C. Växelströms kommutatormotorer - 1. Enfas seriemotorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

För högre spänningar brukar man placera den i olja dels för att få
erforderlig isolering, dels för all få effektivare kylning. Regulatorn påminner i
detta fall till utförandet mera om en transformator än om en
asynkronmotor. Ett exempel på utförandet visas av fig. 12: 16.

C. Växelströms kommutatormotorer.

1. Enfas seriemotorn.

En enfas seriemotor överensstämmer med en likströms seriemotor i så
måtto, att magnetlindningen i statorn är kopplad i serie med den på rotorn
förlagda ankarlindningen. Principen för de båda motorerna är densamma.
Liksom rotationsriktningen vid en likströms seriemotor är oberoende av
den anslutna strömkällans polaritet, kommer växelströmmen i en enfas
seriemotor att alstra ett vridande moment, vars riktning är oberoende av
strömmens riktning i motorns strömkrets. Det uppstående momentet vid
växelström blir dock pulserande. Sambandet mellan motorns varvtal och
belastningsmomentet blir emellertid av samma karaktär vid de båda
motorerna.

Man kan i regel ej nå ett tillfredsställande resultat genom att driva en
likströms seriemotor med växelström, även om man på grund av
växel-ilödet konstruerar motorn med laminerade poler för att undvika alltför höga
virvelströms- och hysteresisförluster i järnet. Dels bli
kommuteringsförhållandena besvärliga, dels blir effektfaktorn mycket låg. Orsaken till dessa
förhållanden ligger däri, att magnetlindningen i en växelströms seriemotor
alstrar två olika spänningar i det roterande ankaret. Genom ankarledarnas
rotation i flödet från magnetlindningen induceras en spänning Er på samma
sätt som i motsvarande likströmsmaskin. Denna spänning ligger i fas med
flödet och med strömstyrkan, och dess storlek är proportionell mot motorns
varvtal. Därjämte alstras i ankarlindningen en transformatoriskt inducerad
spänning Et på liknande sätt som i en transformator. Denna spänning
blir fasförskjuten 90° efter strömmen, och dess storlek är oberoende av
motorns varvtal. Om borstarna äro placerade i neutralläget, dvs. mitt emellan
magnetlindningens poler, såsom visas av kopplingsschemat i fig. 12: 17,
kommer den förstnämnda spänningen Er i ankaret att få sitt maximum
mellan borstarna. Annorlunda förhåller det sig med den transformatoriskt
inducerade spänningen Et, som är 90° fasförskjuten efter Er och alltså får
silt maximum i den av borstarna kortslutna härvan.

Om enfas seriemotorn ej skall ge alltför låg effektfaktor, måste den
förses med en kompensationslindning, som kompenserar verkan av det
pulserande ankarflödet. Kompensationslindningen anbringas i maskinens
stator men på 90 elektriska graders avstånd i rummet från magnetlindningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/2/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free