Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - D. Omformare - 1. Motorgeneratorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
D. Omformare.
Omvandling av likström till växelström, av växelström till likström och
av växelström från en frekvens till en annan kan generellt utföras med
omformare eller strömriktare. Med avseende på strömriktarna skiljer man
alltefter den ifrågavarande omformningens art på likriktare, växelriktare och
omriktare. De som härvid främst äro av intresse, nämligen likriktarna,
beskrivas i kap. 13.
Omformarna, som äro roterande maskiner, kunna utgöras av
motorgeneratorer eller enankaromformare. Den senare typen kan därvid sägas vara en
kombination av en motor och en generator. Dessutom finnas
kaskadomformare och ytterligare andra typer av omformare, som dock äro ganska
sällsynta.
Användningen av både motorgeneratorn och enankaromformaren har på
senare tid minskats i och med likriktarnas utveckling. Ett undantag utgör
frekvensomformningen, som fortfarande i allmänhet sker med
motorgeneratorer. Denna omformning har för vårt land blivit av speciell betydelse vid
järnvägselektrifieringen och beskrives i avdelning E.
1. Motorgeneratorn.
En motorgenerator består av två maskiner, som äro elektriskt skilda men
mekaniskt hopkopplade, vanligen på en och samma axel. Den ena maskinen
får därvid gå som motor och den andra som generator.
Om aggregatet avser omformning från likström till växelström, vilket endast
förekommer i undantagsfall, användes i regel en likströms shuntmotor och
en växelströms synkrongenerator.
Om aggregatet avser omformning från växelström till likström, som är
den vanligaste omformningen, användes normalt en shuntmaskin som
generator, under det att motorn kan utgöras av en asynkronmotor, en
synkronmotor eller eventuellt en autosynkronmotor.
Det billigaste utförandet erhålles i regel med en asynkronmotor.
Synkronmotorn erbjuder den fördelen att samtidigt kunna gå som drivmotor
och användas för faskompensering. Om en synkronmotor sålunda drives
med tillräcklig övermagnetisering, kan den generera reaktiv effekt till det
växelströmsnät, vartill den är ansluten. Nackdelen är, att dess start kan
erbjuda vissa svårigheter. Om likspänning finnes tillgänglig, kan aggregatet
startas från likströmssidan. Är så ej fallet, får synkronmotorn utföras för
självstart eller förses med startmotor.
Autosynkronmotorn förenar asynkronmotorns lätta start med
synkronmotorns egenskap att kunna drivas som faskompensator men blir däremot
dyrare. Valet av motor får i varje särskilt fall ske med hänsyn till de
föreliggande omständigheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
