Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Likriktare - E. Jonventilen - 5. Kylning - 6. Förluster - 7. Spänningsfall vid belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
ordnar återkylning av en cirkulerande kvantitet rent vatten i särskilda
kylsystem med forcerad fläkt- eller råvattenkylning. Detta gäller även
finpumparna, men ofta brukar man uttaga den mindre kylvattenkvantitet, som här
erfordras, direkt ur friskvattenledningar. Annars måste det anordnas
separat återkylning från likriktarkylningen, enär finpumpar i allmänhet erfordra
en lägre kylvattentemperatur, än man kan kosta på sig för själva likriktaren.
6. Förluster.
Likriktarens tomgångsförluster utgöras av hållströmmens
effektförbrukning. Denna är mycket liten och inskränker sig vid moderna konstruktioner
av likriktare till 100—750 W. I övrigt äro förlusterna begränsade till
spänningsfallet mellan anod och katod, vanligen benämnt
ljusbågsspännings-fallet. Detta uppgår till 20 à 30 V och är tämligen konstant, oberoende av
belastningen.
Vid högre likriktade spänningar har det låga spänningsfallet ingen
betydelse. Däremot lämpar sig jonventilen med hänsyn till spänningsfallet ej
för likriktning av låga spänningar. Vid t. ex. 24 V likriktad spänning skulle
nämligen spänningsfallet vara lika stort som den avgivna spänningen, och
verkningsgraden blir då blott 50 %. Kvicksilverlikriktaren har sitt största
användningsområde vid höga effekter och höga spänningar. Den har
utförts för spänningar upp till några tiotal kilovolt. Den maximala strömmen
per kärl är av ekonomiska skäl begränsad till 6 000 à 8 000 A.
7. Spänningsfall vid belastning.
Av det föregående framgår, att en likriktares avgivna likspänning i
tomgång beror på den tillförda växelspänningens storlek. Vid belastning
tillkommer ett spänningsfall till följd av s. k. överlappning. Detta beror på
att en anod ej ögonblickligen avlöses av en annan, utan vid belastning
komma de att parallellarbeta under en längre eller kortare del av brinntiden.
Fenomenet beror på induktansen i växelströmsledningar och
transformatorer ända tillbaka till den matande växelströmsgeneratorn.
En likriktare, monterad på ett lokomotiv, avger därför vid en och samma
belastning och vid konstant växelspänning en allt lägre maximal
likspänning, ju längre bort den kommer från matningspunkten, dvs. ju mera
induktans som inkopplas i växelströmskretsen. Det sålunda uppkomna
belastningsspänningsfallet är proportionellt mot belastningsströmmen samt
mot induktansen på växelströmssidan. Några förluster i form av aktiv
effekt förorsakas emellertid ej härav, emedan fenomenet är av rent induktiv
natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
