Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - A. Luftledningar - 1. Ledarmaterial och deras egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 14
KRAFTÖVERFÖRINGARS ELEKTRISKA EGENSKAPER
A. Luftledningar.
1. Ledarmaterial och deras egenskaper.
Det ledarmaterial, som fått den största användningen för elektriska
kraftledningar, är koppar. Denna metall har i både elektriskt och mekaniskt
avseende för ändamålet lämpade egenskaper. Den har sålunda en mycket
god ledningsförmåga. Hos den koppar, som normalt förekommer i
kraftledningar, brukar man räkna med ett specifikt motstånd av 0,0175 ohm per
m och mm2 vid 15° C. Vidare har kopparn ganska stor brotthållfasthet och
är motståndskraftig mot kemisk inverkan av ämnen i luften.
Andra förekommande ledarmaterial för luftledningar av typen
friledningar, dvs. luftledningar med oisolerade ledare, äro aluminium, stål och
brons samt en kombination av stål och aluminium.
Aluminium användes företrädesvis vid mycket höga spänningar, då man
med hänsyn till koronan önskar stor ledardiameter men samtidigt vill
begränsa ledarvikten. Specifika vikten utgör för koppar 8,9 men är för
aluminium endast 2,7. Å andra sidan har aluminium större motstånd.
Specifika motståndet hos aluminium för kraftledningar är ca 0,028 ohm per m
och mm2 vid 15° C. Av de angivna siffrorna framgår, att en ledare av
aluminium för att bli i elektriskt avseende ekvivalent med motsvarande
kopparledare måste ha en area, som är ca 60 % större. Aluminiumledarens
vikt blir emellertid endast ca 50 % av den ekvivalenta kopparledarens.
Rena aluminiumledningar förekomma numera mycket sällan. I stället
brukas en kombination av stål- och aluminiumledare.
Stål har tidigare använts i ganska stor utsträckning för kraftledningar,
men på grund av dess dåliga elektriska egenskaper förekommer det numera
endast i undantagsfall och för småledningar. För att stålet ej skall rosta,
brukar ledaren oftast överdragas med zink (galvaniseras).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
