Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - A. Luftledningar - 5. Kapacitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
ledarens laddning är lika med produkten av dess kapacitet till jord och
spänning till jord eller
q — ce
Av det ovan sagda följer, att om man till en isolerad ledare ansluter en
växelspänning till jord, kommer också ledarens laddning att växla, och
den följer härvid spänningens variationer. För varje gång ledaren får
spänning till jord, uppladdas den, och så snart spänningen till jord går mot noll,
urladdas den. Resultatet blir, att ledaren kommer att föra en kapacitiv
ström, vars storlek bestämmes av spänningens variationer och ledarens
kapacitet till jord. Om ledaren är förlagd i närheten av andra ledare, får man
också räkna med en viss kapacitet i förhållande till dessa samt med en mot
spänningens variationer svarande kapacitiv ström.
För lågspänningsledningar bli de kapacitiva strömmarna så små, att man
sällan eller aldrig behöver taga någon hänsyn till dem. Även vid
högspänningsledningar för spänningar upp till 22 à 33 kV blir kapacitetsströmmen
i regel ganska liten vid sidan av belastningsströmmen.
Förhållandet är ett annat vid större högspända överföringsledningar.
Därtill medverkar bl. a. ledningarnas utsträckning, i det att kapaciteten är
proportionell mot ledningens längd. Vidare är den kapacitiva strömmen
proportionell mot överföringsspänningen, under det att
belastningsströmmen vid en viss överförd effekt är omvänt proportionell mot spänningen.
För en viss ledningslängd kommer därför den reaktiva strömmen på grund
av ledningens kapacitet att i förhållande till den överförda strömmen stiga
proportionellt mot kvadraten på överföringsspänningen.
Vid en kraftledning har man att taga hänsyn dels till ledarens kapacitet
till jord, den s. k. egenkapaciteten, dels till ledarens kapacitet till övriga
ledare med annan spänning, den s. k. ömsesidiga kapaciteten. För en
kraftledning med tre ledare får man sålunda räkna med att varje ledare har dels
en viss egenkapacitet till jord, dels en viss ömsesidig kapacitet till var och
en av de övriga ledarna, såsom visas av det ekvivalenta schemat för
kraftledningen i fig. 14: 14 respektive 14: 15. Man får därav en resulterande
kapacitet per fas, den s. k. driftkapaciteten. Om driftkapaciteten betecknas
c farad per km och fas, blir motsvarande kapacitiva reaktans vid
frekvensen f hz
X= -—~— ohm per km och fas
2 n † L
En trefaslednings kapacitet per km beror dels på ledarens yta, dels på
hur de olika ledarna äro placerade i förhållande till varandra, dels på
ledarnas placering i förhållande till jord. Vid grövre ledare blir kapaciteten större,
i det att kondensatorbelägget får större yta. På motsvarande sätt ökas kapa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
