Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - B. Kabelledningar - 1. Resistans, induktans och kapacitet. Spänningsfall - 2. Förluster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
För beräkning av kabelkapaciteten kan man använda samband, liknande
dem, som tidigare angivits för luftledningar, om man tager hänsyn till att
kapaciteten är direkt proportionell mot dielektricitetskonstanten.
Beräkningarna bli emellertid mera komplicerade och vidare i hög grad beroende
av kabelns utförande. Som exempel på kapacitetens storlek kan anges, att
en modern mantelisolerad trefaskabel för 11 kV och med en area av 120—
185 mm2 har en kapacitet vid 20° C av 0,38—0,43 ^F per km och fas. För
högre spänningar får man räkna med något lägre kapacitet. Vid en
enfas-kabel (eller trefaskabel med blymantlade faser) för 22/^3 kV och med en
area av 120—185 mm2 blir kapaciteten 0,34—0,40 och för 66/y/3 kV och
med samma area 0,19—0,22^ per km vid 20° C.
Beräkningen av spänningsfallet vid en kabel kan utföras på exakt samma
sätt som vid en luftledning. Härvid kan man, som förut nämnts, i
allmänhet bortse från den induktiva reaktansen. Däremot måste man redan vid
en spänning av ca 11 kV taga hänsyn till kapaciteten.
2. Förluster.
De i en kabelledning uppträdande förlusterna utgöras dels av
strömvärmeförluster liksom i en luftledning, dels av dielektriska förluster i
isolermaterialet, dels av virvelströmsförluster i blymanteln, dels av hysteresis- och
virvelströmsförluster i kabelns järnarmering.
Strömvärmeförlusterna beräknas på normalt sätt. Det bör emellertid
bemärkas, att en kabel i tomgång genererar betydligt större reaktiv effekt än
motsvarande luftledning. De däremot svarande strömvärmeförlusterna
kunna därför få en betydande storlek.
De dielektriska förlusterna kunna sägas sammanhänga med kabelns
kapacitetsverkan. Den kondensator, som kabeln bildar, har nämligen en ganska
betydande läckning, och läckningen innebär förlust av aktiv effekt. Den av
kabelns kapacitet förorsakade strömmen blir ej fullt 90° fasförskjuten före
spänningen. Skillnaden mellan 90° och den verkliga fasvinkeln kallas
förlustvinkel. De uppstående dielektriska förlusterna bliva proportionella mot
förlustvinkeln, som ur denna synpunkt kan sägas vara ett mått på kabelns
kvalitet.
De dielektriska förlusterna bero på kabelns konstruktion, sålunda dess
dimensioner, isolermaterialets egenskaper etc., samt dessutom på spänning,
frekvens och temperatur. Förlusterna kunna i allmänhet uppskattas till
0,5—1 % av den till följd av kabelns kapacitet genererade reaktiva effekten.
För att visa storleksordningen må några siffror anföras. De resulterande
dielektriska förlusterna vid 50 hz och 20° C bliva för en trefaskabel med
arean 120—185 mm2 ca 60 W per km och fas vid 11 kV och ca 180 W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
