- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 3. Kraftstationer : kraftledningar : ställverk /
3

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vattenturbiner - A. Inledning - B. Principiellt verkningssätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

det föreliggande kraftbehovet som krafttillgångens storlek och beskaffenhet.
Fallhöjden är i allmänhet förhållandevis oföränderlig under året, men
vattenföringen varierar såväl med årstiden som med olika år. Den största
vattenmängd per sekund, som kan passera en befintlig kraftstations
turbiner, kallas den utbyggda vattenmängden. Ju mer den utbyggda
vattenmängden överskrider den minsta vattenföringen i ett visst vattendrag, desto
kortare tid är hela det utbyggda kraftbeloppet tillgängligt, och desto oftare
måste alltså en del av maskineriet, på grund av för ringa vattentillgång,
vara avställt. Det gäller därför att rätt väga mellan å ena sidan
utbyggnadsstorleken och utbyggnadskostnaden och å andra sidan värdet av den
genom utbyggnaden erhållna kraften med hänsyn tagen till den tid, kraften
är tillgänglig, och möjligheten att avsätta den. Vidare gäller det att avpassa
aggregatstorleken med hänsyn till anläggningskostnad, driftekonomi,
reservmöjligheter etc.

B. Principiellt verkningssätt.

En modern turbin består av ett turbinhjul, vanligen kallat löphjul och
försett med skövlar, samt dessutom ett ledhjul eller en ledskeneapparat,
varigenom vattnet ledes in mot löphjulets skövlar. Vattnet kan därvid
driva löphjulet dels genom sin hastighet, dels genom sitt tryck. Om vattnets
totala lägesenergi omvandlats i hastighet, innan det påverkar löphjulet,
benämnes turbinen en aktionsturbin. Har vattnet däremot kvar en del av
sin lägesenergi i form av ett övertryck, då det påverkar hjulet, talar man om
en reaktionsturbin. Andra benämningar för de båda turbintyperna äro
strålturbin och övertrycksturbin.

Den praktiskt taget enda förekommande aktionsturbintypen är
pelton-turbinen. Ett peltonhjul, som visas av fig. 15: 19, är byggt för att drivas
uteslutande av vattnets rörelseenergi. Löphjulet roterar fritt i luften, och
turbinen måste därför uppställas ovanför den nedre vattenytan. Detta
medför, att en mindre del av fallhöjden går förlorad. Turbinen användes i
regel endast vid stora fallhöjder och vid relativt liten vattenföring.

De vanligaste turbinerna och de, som nästan uteslutande förekomma
i vårt land, äro reaktionsturbinerna eller övertrycksturbinerna. Dessa
karakteriseras av att vattnet ledes genom turbinen i fullständigt fyllda
kanaler, varför vattnet vid inloppet till löphjulet har ett större eller mindre
övertryck. Vattnets lägesenergi blir därvid i tilledningen och i
ledskeneappa-raten endast delvis omsatt i rörelseenergi, och resten omvandlas i
tryckenergi. För att återvinna den del av fallhöjden, som ligger mellan löphjulet
och nedre vattenytan, samt för att tillvarataga det mesta möjliga av den
rörelseenergi, som vattnet har, sedan det lämnat löphjulet, förser man
turbinen med ett sugrör, i vilket hastigheten nedsättes till det för avrinningen
nödvändiga värdet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/3/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free