Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vattenturbiner - G. Pådragsreglering - 1. Principiellt verkningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Den uppstående maximala övergående varvtalsstegringen vid plötslig
avlastning från fullast till tomgång är vid normala turbiner av
storleksordningen 15—30 %. Den kan begränsas, genom att man på turbinaxeln
anbringar extra svängmassor eller förkortar regulatorns stängningstid eller
minskar vattnets hastighet i tilloppstub och sugrör.
Ju större svängmassorna äro, desto längre tid erfordras för att accelerera
dem, och desto mindre blir varvtalsändringen, innan regulatorn hunnit
minska pådraget i erforderlig grad. Samma resultat ernås, om man kan
minska den tid, som regulatorn behöver för att strypa pådraget. Med
regulatorns stängningstid menas den tid, som regulatorn behöver för att ändra
ledskeneöppningen från fullt öppet till fullt slutet läge. Regulatorns
stängningstid sammanhänger närmast med turbinens uppställning och måste
bl. a. avpassas med hänsyn till de vattenmassor, som vid en strypning
av pådraget måste bromsas.
Om turbinregulatorn vore så utförd, att man efter en belastningsändring
och därmed sammanhängande övergående varvtalsändring finge tillbaka
exakt samma varvtal som förut, skulle man erhålla en isodrom reglering.
Därmed menas, att regulatorn arbetar på ett fullt konstant varvtal. En dylik
reglering har emellertid sällan någon praktisk användning.
Det fall, som närmast är av intresse i detta sammanhang, avser turbiner,
drivande parallellarbetande synkrongeneratorer. Betingelserna för en dylik
parallelldrift ha tidigare behandlats i kap. 9. Med avseende på
drivmaski-neriet är en nödvändig förutsättning, att regulatorn arbetar på ett med
stigande belastning något avtagande varvtal. Sambandet mellan turbinens
varvtal (generatorns frekvens) och belastningen anges av en reglerkurva.
En dylik kurva visas av fig. 15: 21. Av reglerkurvan framgår även regulatorns
olikformighetsgrad, alltså den procentuella varvtalsändringen mellan
tomgång och fullast. Regulatorerna äro i regel så utförda, att man inom vissa
gränser kan ändra olikformighetsgraden, vilket innebär, att reglerkurvan
får en annan lutning. Därjämte kan man också genom ändring av
regulatorns inställning höja respektive sänka varvtalet eller, vid parallelldrift,
öka respektive minska lasten. Detta innebär, att reglerkurvan
parallell-förflyttas (se den streckade linjen i figuren).
Den ovannämnda isodroma regleringen motsvaras av att
turbinregula-torns reglerkurva är en horisontell linje, och olikformighetsgraden är i
detta fall lika med noll. Den reglering, som normalt kommer i fråga, är
emellertid den, som ger en viss kvarstående olikformighetsgrad.
Olikformighetsgraden har stor betydelse för regulatorns stabilitet och för
ernående av en bestämd belastningsfördelning vid parallelldrift av
synkrongeneratorer. Å andra sidan är det av stor vikt, att
frekvensvariationerna hållas nere. Man har därför vid regulatorns utformning måst
vidtaga särskilda åtgärder för att reducera olikformighetsgraden utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
