Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vattenturbiner - G. Pådragsreglering - 2. Turbinregulatorns konstruktion och arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
med förstyrningsstiftet uppåt, och reglersliden följer dess rörelse och
avstänger oljetillförseln till servomotorn. Så länge fungerar således
återföringen på samma sätt, som förut framställts, och hävarmen får härigenom
det i figuren angivna läget Hx—A1—Ct.
Om allt vore i jämvikt, skulle servomotorns rörelse nu upphöra, men en
fjäder i återföringsstången har blivit spänd och pressar kolvstången med
dess kolv nedåt. Allteftersom oljan i katarakten hinner flyta över från den
undre till den övre sidan om kolven, skjutes alltså kolven nedåt i den
yttre stillastående cylindern. Därigenom förflyttas även den övre
fästpunkten av återföringsstången från sitt läge Ai nedåt, tagande förstyrningsstiftet
och reglersliden med sig, och reglerventilen öppnar ånyo för tryckolja på
servomotorns stängningssida. Följden av denna efterreglering blir således,
att turbinens varvtal sänkes. Kolven i kataraktens cylinder pressas av
fjädern nedåt, till dess att den trånga kanalen i stiftet åter är helt strypt.
Detta kan ej ske, förrän regulatorns hävarm kommit i sitt ursprungliga läge,
och detta i sin tur förutsätter, att pendelhylsan återtagit sitt
begynnelseläge H, vilket innebär, att turbinens varvtal återförts till det ursprungliga
värdet. Regulatorn arbetar alltså, tills varvtalet blir det ursprungliga, dvs.
vi få en isodrom reglering.
Den isodroma regleringen innebär, om man bortser från avvikelserna
från turbinens normala varvtal under själva regleringsförloppet, att
regulatorn håller varvtalet vid ett konstant värde, som är oberoende av
belastningen. Detta sätt att reglera vore i och för sig önskvärt, men, som tidigare
sagts, erfordras för parallelldriften en reglering med en viss kvarstående
olikformighetsgrad. En sådan reglering utföres på så sätt, att man ej helt
eliminerar den primära olikformighetsgraden utan behåller en viss del
därav. Detta ernås genom den med ledskenornas reglerring förenade vänstra
kilen i fig. 15: 22, som i sin tur är över en hävarm förbunden med ett stift
i kataraktens kolv.
Vi återgå till föregående resonemang och betrakta återföringsstången,
då den intagit läge A1; vilket innebär, att reglersliden återförts i sitt
medel-läge efter laständringen och att varvtalet ökat. Vid kataraktkolvens
uppåtgående rörelse har stiftet i kolven frilagt oljekanalen från kolvens översida
till dess undersida, och på grund av fjäderkraften pressas olja från kolvens
undersida till dess översida, varigenom kolven förflyttas nedåt och
därmed även återföringsstångens övre del. Här ingriper nu stiftet och
bestämmer, var kolven skall stanna.
Om den vänstra kilens övre plan vore parallellt med kilens
rörelseriktning, skulle kolven intaga samma läge för alla belastningar, dvs.
återföringsstångens övre del skulle alltid intaga ett och samma läge, och
regulatorn skulle alltså reglera på ett konstant varvtal. Om man däremot ger
kilen en viss lutning, kommer stiftets läge att bliva beroende av pådraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
