Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - A. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Framställningen av ångan sker i en ångpanna, där vattenånga alstras
med det tryck och den temperatur, för vilka anläggningen är avsedd. I
stället för vattenånga kunna även andra gaser användas, exempelvis
kvicksilverånga, men dylika anläggningar äro mycket sällsynta och behandlas
ej här.
Alltefter ändamålet skiljer man på tre slag av ånganläggningar, nämligen
rena värmeanläggningar, rena kraftanläggningar och
värmekraftanläggningar. Vid de förstnämnda utnyttjas ångan enbart för
uppvärmningsändamål. Vid rena kraftanläggningar utnyttjas ångan enbart för alstring av
mekaniskt arbete, som vanligen omedelbart omsättes i elektrisk energi. Vid
värmekraftanläggningarna utnyttjas ångan för båda de nämnda
ändamålen.
I en ren värmeanläggning brukar man i regel använda ånga med ett
relativt lågt tryck, uppgående till högst 10 kg/cm2, och utan nämnvärd
överhettning efter ångbildningen.
I en ren kraftanläggning däremot användes ånga av högre temperatur
och med högre tryck. Den värmeenergi, som uttages från ångan, genom att
denna i turbinen får minska i tryck och samtidigt därmed i temperatur,
skall nämligen omsättas i rörelseenergi, och omsättningen blir större, ju
större tryck- och temperaturdifferenserna äro mellan den tillförda och
den avgående ångan. Det är därför i regel ekonomiskt, att den ånga, som
tillföres turbinen, har högt tryck och hög temperatur och att den ånga, som
avledes från turbinen, har så lågt tryck och så låg temperatur, som det
praktiskt taget är möjligt att erhålla. För att i turbinen få ut största möjliga
effekt ur ångan har man turbinens avloppssida evakuerad, och
avloppsångan kondenseras i en vattenkyld kondensor. Detta driftsätt benämnes
kondenseringsdrift. Vid rena kraftanläggningar brukar man i regel
överhetta den för turbinen avsedda ångan till en temperatur av upp till 450° C,
och i regel användes ett tryck av 10—40 kg/cm2, ibland ännu mera.
I en värmekraftanläggning låter man ångan expandera i turbinen till
det tryck, som passar avloppsångans användning för värmeändamål.
Ångtrycket efter turbinen benämnes mottryck, och driftsättet kallas
mot-trycksdrift. Värdena på trycket och temperaturen före turbinen bruka vid
värmekraftanläggningar hållas ungefär lika stora som vid rena
kraftanläggningar, men kravet på högt ångtryck är mera utpräglat.
I många fall behöver man vid en värmekraftanläggning mindre ångmängd
för värmeändamål än för omvandling till mekaniskt arbete. I sådana fall
kan man tillämpa avtappningsdrift. Ångturbinen är då utförd i två delar,
nämligen en högtrycksdel och en lågtrycksdel, eventuellt med gemensam
axel. Den erforderliga värmeångan avtappas mellan högtrycksdelen och
lågtrycksdelen, under det att den övriga ångan utnyttjas i lågtrycksdelen,
som förses med kondensor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
