Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - B. Den elektriska hållfastheten hos anläggningsdelar och dess utprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
växer, kallas fronttiden. Man talar också om spänningens frontbranthet,
varmed menas spänningsökningen per tidsenhet, uttryckt i lcV///s. Den fallande
delen kallas stötspänningens rygg. Ett mått på hur hastigt spänningen
sjunker, har man i halvvärdetiden, varmed menas den tid, under vilken
spänningen överstiger halva sitt högsta värde. Med stötspänningens storlek
avser man spänningens högsta uppnådda värde. Detta anges i voit eller
kilovolt.
Då en stötspänningsfront aldrig i verkligheten utgör en rät linje, har man
infört begreppet nominell front och menar därmed den räta linje, som kan
dragas genom de båda punkter (A och B i fig. 19: 2), där spänningen är
10 % respektive 90 % av toppvärdet. Den nominella fronten räknas alltså
i figuren från punkt 0X till punkt X, och den nominella fronttiden utgöres
av sträckan O^^ Eftersom spänningsskillnaden mellan punkterna A och
Spänning
Fig. 19: 2. Stötspänningens allmänna kurvform.
B är 80 % av stötspänningens maximivärde, blir tiden Ax Bx även 80 % av
den nominella fronttiden, och i praktiken ritar man därför ej upp den
nominella fronten utan räknar fronttiden lika med 1,25 gånger avståndet Ax Bx.
Stötspänningens form karakteriseras på ett för praktiskt bruk tillräckligt
noggrant sätt genom angivande av den nominella fronttiden och
halvvärdetiden och uttryckes vanligen såsom förhållandet mellan dessa storheter,
angivna i mikrosekunder. En ofta använd stötform är 1/50, varmed alltså
menas en stöt med en nominell fronttid om 1 och en halvvärdetid om
50 jus.
Vid prov med växelspänning eller likspänning brukar man skilja på
korttidsprov, enminutsprov och långtidsprov alltefter den tid, under vilken
spänningen anbringas.
Med avseende på provens ändamål skiljer man generellt på hållprov,
som avse att kontrollera, att provföremålet tål en bestämd provspänning,
utan att överslag eller genomslag äger rum, och gränsprov, som avse att
uppmäta den spänning, vid vilken överslag eller genomslag sker. Alltefter
gränsprovets art skiljer man sålunda på överslagsprov och genomslagsprov.
1 1–243895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
