Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - B. Den elektriska hållfastheten hos anläggningsdelar och dess utprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Sedan spänningen uppnått sitt maximivärde, sjunker den så småningom,
tack vare att samtliga kondensatorer urladdas över urladdningsmotståndet.
Med storleken av detta motstånd kan man således reglera halvvärdetiden.
Efter avpassning av de i kretsen ingående motstånden, eventuellt
kompletterade med induktansspolar för finjustering av stötformen, kan kretsen
bibehållas oförändrad, medan man reglerar tändgapet och
uppladdningsspänningen. På så sätt erhållas stötspänningar av given form men med
lätt reglerbar storlek. Polariteten måste även kunna växlas, vilket sker
genom omkastning av polerna hos den för uppladdningen
använda likströmskällan.
I de flesta fall kan man ej bygga den erforderliga
stötkondensatorn för tillräckligt hög spänning, utan
man använder ett antal seriekopplade kondensatorer,
vardera för lägre spänning. Genom att ladda upp dem
i parallell och omkoppla dem i serie i stötögonblicket
kan man även nöja sig med en relativt måttlig spänning
hos den för uppladdningen använda likströmskällan.
En genial omkopplingsanordning för detta ändamål har
konstruerats av professor Marx och återgives i princip av
fig. 19: 6. Ett antal kondensatorer äro seriekopplade
över gnistgap samt därjämte parallellkopplade över
hög-ohmiga motstånd. Efter uppladdning i parallell kopplas
kondensatorerna automatiskt i serie, så snart
uppladdningsspänningen nått ett tillräckligt stort värde.
Spänningsfallet i gnistgapen är praktiskt taget noll, sedan
ljusbågen bildats, och de för uppladdningen använda
motstånden kunna göras så stora, att de ej förorsaka någon nämnvärd
sänkning av spänningen under urladdningsförloppet. Antalet kondensatorer
kan därför teoretiskt göras hur stort som helst, men för närvarande
föreligger för provändamål ej behov av högre spänningar än 2 à 3 miljoner voit,
varjämte spänningen hos varje kondensator av ekonomiska skäl brukar
hållas mellan 100 och 200 kV. Antalet seriekopplade kondensatorer blir
alltså högst några tiotal. För provning av isolatorer är det tillräckligt med
en kapacitet hos batteriet, som vid maximal spänning motsvarar ett
energiinnehåll om ca 5 000 wattsekunder, medan man för provning av stora
transformatorer ibland kan behöva tio gånger så mycket (0,014 kWh)
eller mera.
Vid stötprov uppmätes spänningens storlek och form med en
katod-stråloscillograf, vilken är det enda instrument, som har tillräcklig
registreringshastighet för stötspänningsförlopp. Är man intresserad endast av
stötspänningens storlek, kan man liksom vid prov med högspänd
växelström nöja sig med ett mätkulgap av två lika metallkulor, av vilka den
Tändgap
Fig. 19: 6.
Principschema för
stötbat-teri (Marx’
koppling).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
