Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Luftledningar - H. Skyddsanordningar - I. Skogsgator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
spänningsledning för högst 22 kV och utföres då enligt fig. 20: 45. Vid
korsning mellan två högspänningsledningar är dock skyddslina vanligast.
Vid korsning med allmän väg användas för lägre spänningar vanligen
kort spann med eventuellt erforderliga fångarmar enligt fig. 20: 42 och
20: 43, hängkabel eller också linbrygga enligt fig. 20: 44. För högre
spänningar användas linskydd eller brottsäker konstruktion. Hängkabel eller
linskydd kan användas även vid korsning med icke elektrifierad
järnväg. Det förstnämnda utförandet visas i fig. 20: 46. För elektrifierad järnväg
erfordras jordkabel, exempelvis enligt fig. 20: 47, eller brottsäker
konstruktion.
Vid samtliga slag av korsningar kan man använda brottsäker
konstruktion. Fig. 20: 48 och 20: 49 visa ett par exempel på dylika slag av korsningar.
Numera byggas stamledningar och landsledningar i allmänhet helt och
hållet brottsäkra. Ett brottsäkert utförande vid korsningar är ganska vanligt
även vid mindre ledningar. Det innebär särskilda krav med avseende på
ledararea, ledarnas infästning, isolatorernas anordning och provning etc.
I. Skogsgator.
Så snart en kraftledning framdrages genom skogsmark, måste erforderlig
skogsgata upphuggas och underhållas. Detta sker i enlighet med fastställd
röjningsplan för ledning av ifrågavarande klass.
Den allmänna principen är, att ledning av klass I eller II (spänning
över 55 kV) skall ha en skogsgata av sådan bredd, att ledningen under
alla förhållanden är skyddad för kullfallande träd. För övriga ledningar
göras större eller mindre eftergifter i detta avseende.
Man får räkna med en mer eller mindre fullständig kalhuggning av
skogsområdet närmast under ocli intill ledningen. Denna del av
skogsgatan benämnes kalgata. Kalgatans bredd är beroende av ledningsknippets
bredd, dvs. avståndet mellan de två yttersta strömförande ledarna, och
dessutom sammanhänger bredden med ledningstypen.
Vid ledning av klass I eller II räknar man med så bred kalgata, att den
skall giva säkerhet för att ledningen ej kan nås av träd upp till 10 à 12 m
höjd. Detta gör, att kalgatan vanligen får en bredd av 20 à 30 m. På grund
av de strömförande ledarnas nedhängning mellan stolparna bör kalgatans
bredd vara något större mitt på spännet än vid stolparna.
Vid ledning av klass III eller IV (spänning över 11 och högst 55 kV)
nöjer man sig ofta med en kalgata av 10 m bredd, dvs. 5 m på vardera
sidan om ledningens mittlinje. Vid ledning av klass V eller VI (spänning
upp till 11 kV) brukar man i allmänhet icke räkna med bredare kalgata
än 6 m. Kalgatan blir i detta fall endast så bred, att ledningen ej kan nås
av utskjutande grenar från närstående träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
