Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Elektriska mätningar och mätinstrument - B. Mätinstrumentens utförande - 1. Princip och verkningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
B. Mätinstrumentens utförande.
1. Princip och verkningssätt.
Till verkningssättet liknar ett mätinstrument vanligen en motor, i det att
mätsystemet i allmänhet bygger på kraftverkan mellan ett magnetfält och
en elektrisk ström. Den rörliga delen av systemet tillåtes dock ej att rotera,
utan dess rörelse motverkas av vikter eller fjädrar, så att utslaget blir ett
mått på den elektriska storhet, som skall bestämmas. Man utformar
mätsystemet för olika ändamål på olika sätt i avsikt att utnyttja den
lämpligaste mätmetoden. De vanligaste instrumenten utgöras av
elektromagnetiska och elektrodynamiska instrument, men därjämte förekomma
elektrokemiska, elektrostatiska etc.
Elektromagnetiska instrument bygga på kraftverkan mellan en magnet och
en elektrisk ström. De vanligaste äro vridspoleinstrument och
vridjärns-instrument, de senare även kallade mjukjärnsinstrument.
I vridspoleinstrumentet användes en fast permanent magnet, och i dennas
fält finnes en rörlig spole, som genomgås av den ström, vilkens styrka skall
bestämmas. Ett normalt utförande visas i fig. 24: 1.
För att få stor strömkänslighet användes i magneten material med hög
remanens och hög koercitivkraft, vanligen volframstål, varjämte den
magnetiska kretsen utföres med minsta möjliga luftgap. I mellanrummet mellan
magnetens poler och kärnan placeras den rörliga spolen, vilken för
ernående av stor känslighet bör ha ett stort antal amperevarv. Strömtillförseln
till spolen sker genom spiralfjädrar, vilka ofta samtidigt ge systemets
motverkande moment. Om magnetfältet utformas som ett dubbelcylindriskt
rum, så att spolen kommer att röra sig i ett homogent magnetfält, blir
spolens vridmoment proportionellt mot spolströmmen och instrumentets skala
likformig över hela mätområdet.
En speciell utformning av vridspoleinstrumentet utgör
korsspoleinstru-mentet, som är försett med två sinsemellan fast förbundna rörliga spolar.
Dessa matas från olika strömkretsar och anordnas på sådant sätt i ett
sinus-format luftgap, att deras vridmoment motverka varandra. Instrumentets
utslag motsvarar då ett visst förhållande mellan strömmarna i de båda
kretsarna. Strömtillförseln till spolarna måste i detta fall ske över
anordningar utan riktkraft. Principen framgår av fig. 24: 2.
Slutligen kan vridspoleinstrumentet även förses med två magnetsystem,
varvid de med varandra fast förbundna spolarna få röra sig i var sitt system
(korsfältsystem). Härigenom vinnes större frihet i utformningen av
instrumentets skala.
Vridspoleinstrumentet kan användas endast för likström. Riktningen av
den rörliga spolens vridmoment beror nämligen helt på strömriktningen,
då magnetfältet ju alstras av permanenta magneter. Effektförbrukningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
