Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Elektriska mätningar och mätinstrument - F. Speciella mätanordningar - 1. Synkronoskop - 2. Frekvensmetrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
man därför i allmänhet sluta manöverströmmen till brytarens
tillslagnings-magnet, ett ögonblick innan visaren anger faslikhet.
Synkronoskopet kan, såsom tidigare angivits, även utföras för enfasig
anslutning till båda spänningssystemen. För att härvid få till stånd ett
roterande flöde i rotorn utför man en fasklyvning så, att strömmen till ett av
uttagen på rotorn får gå genom en kondensator, strömmen till det andra
uttaget genom en induktansspole och strömmen till det tredje uttaget genom
ett ohmskt motstånd. Därjämte finnas också andra kopplingar, som ge
samma resultat. Fördelen med det enfasiga synkronoskopet är, att man vid
en högspänningsanläggning ej behöver spänningstransformator i mer än
en av faserna på vardera sidan om fasningspunkten.
I många fall behöver man göra särskilda anordningar för att kunna
verkställa fasning mellan flera aggregat. Man kan då anordna synkronoskopet
så, att det genom pluggar kan anslutas till olika spänningssystem. Ett dylikt
synkronoskop med tillhörande omkopplingsanordning för en kraftstation
visas i fig. 24: 31.
2. Frekvensmetrar.
Frekvensmetrar förekomma huvudsakligen i två principiellt olika
konstruktioner, tungfrekvensmetrar och visarfrekvensmetrar.
Tungfrekvensmetern innehåller, såsom redan tidigare angivits, ett antal
ståltungor, var och en avstämd för en viss frekvens. Då den bakom tungorna
placerade elektromagneten matas med en växelspänning av en viss frekvens,
kommer motsvarande ståltunga att vibrera (se fig. 24: 8). Emedan antalet
ståltungor är begränsat, kan frekvensen angivas endast stegvis. Det visar
sig emellertid, att flera ståltungor i allmänhet påverkas samtidigt,
varvid svängningarna bli starkast hos den tunga, vilkens egenfrekvens närmast
svarar mot den påtryckta växelspänningens frekvens. Detta gör, att man
tämligen enkelt kan avläsa frekvensens storlek, även om den ligger mellan
egenfrekvenserna hos två närbelägna ståltungor. För att ge god avläsbarhet
förses tungfrekvensmetrar för frekvenser av storleksordningen 30—80 hz
med en tunga för varje halvperiod. I de fall då det erfordras registrering
av frekvensen, måste man använda ett visarinstrument. Detta blir emellertid
dyrare och användes därför sällan, så snart tungfrekvensmetern är
användbar.
Visarfrekuensmetern utgör ett elektrodynamiskt instrument, i princip
anordnat enligt fig. 24: 32. Den fasta spolen är kopplad i serie med en
induktans L och en kapacitet C, dimensionerade så, att kretsen kommer i
resonans för den mellersta av de frekvenser, som skola mätas. Av de med
varandra förbundna, vridbara spolarna är den ena seriekopplad med en
kondensator Cx. Vid resonans i den förstnämnda kretsen kommer ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
