Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Elektricitetsmätare - A. Princip och mätnoggrannhet - B. Växelströms kilowattimmätaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
kan med hjälp därav bedöma, huruvida anläggningen utnyttjas på bästa
sätt, och får vidare hållpunkter för dimensioneringen av nya
anläggningsdelar. Betydelsen av statistikmätningen växer med kraftnätets storlek.
Mätare för debitering utgöra grundval för regleringen av ekonomiska
mellanhavanden mellan leverantör och abonnent samt mellan kraftföretag
vid samköming.
Beträffande mätnoggrannheten gäller liksom vid instrument, att man för
att vinna större noggrannhet måste betala högre pris och minska fordringarna
på mekanisk hållbarhet. En mätare, som skall ha stor noggrannhet, måste
utföras med små friktions- och järnförluster, vilket kräver gott material och
precisionsutförande för lagerdetaljer m. m., och dessutom göras känslig för
små variationer, vilket medför ömtålighet i mekaniskt och elektriskt
hänseende.
Vid val av mätare bör man därför beakta det ändamål, vartill mätaren
skall användas, och med ledning därav fastställa den önskade noggrannheten.
Mätare, avsedda för statistik eller driftkontroll, behöva sålunda ej vara lika
noggranna som mätare för debitering.
Några svenska normer för elektricitetsmätare finnas ännu ej utarbetade.
Följande värden äro att anse som nuvarande praxis.
För statistikmätare kan tillåtas ett fel av ± 3 % vid justering och ± 5 %
i drift.
För debiteringsmätare kan tillåtas ett fel av ± 2 % vid justering och ± 3 %
i drift. Dessa värden gälla för direkt anslutna mätare. Om mätarna äro
avsedda för anslutning till mättransformatorer, skärpas fordringarna vid
justering till ca ± 1 %.
De angivna värdena gälla vid 10—100 % belastning och vid eos <p= 0,5—1.
Generellt gäller, att en mätare vid spänningar upp till 10 % över den
påstämplade spänningen ej får registrera någon energi, då ingen
strömuttag-ning äger rum. Mätaren skall dock starta vid induktansfri belastning för
en effekt mindre än 0,5 % av märkeffekten (1 % vid likströmsmätare).
Överbelastningsförmågan brukar för växelströmsmätare vara ca 100 %
kontinuerligt för lägre märkström och därefter avtaga till ca 25 %
kontinuerligt för 100 A märkström. För likströmsmätare är
överbelastningsförmågan ungefär hälften så stor.
B. Växelströms kilowattimmätaren.
Den vanliga växelströmsmätaren för mätning av aktiv effekt grundar sig
på principen för induktionswattmetern. Det rörliga systemet är dock ej
fastbromsat såsom vid wattmetern utan får rotera.
Fig. 25: 1 visar schematiskt en enfasmätare. Den består av en
aluminiumskiva 1, som med en vertikal axel 2 är vridbart lagrad i fältet från två elektro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
