Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Skyddsreläer - B. Reläskydd för linjer - 2. Jordfelsskyddet - a. Metoder för systemjordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
strömmarnas inverkan på större nät, varom mera nedan. Exempel på
system med isolerad nollpunkt utgöra Vattenfallsverkets tertiärnät, dvs.
nät med 1,65, 3,3 eller 6,6 kV spänning. Ett enfasigt jordfel inom ett dylikt
nät fordrar ingen omedelbar bortkoppling. Såsom visas av fig. 26: 58 och
26: 59, vilka återge spänningsförhållandena i nätet under normal drift
och vid enfasigt jordfel, förbli nämligen huvudspänningarna oförändrade,
varför driften på alla trefasigt anslutna förbrukningsapparater då är
oförändrad. De friska faserna antaga en spänning till jord, som är lika med
huvudspänningen, och mellan systemets nollpunkt och jord uppträder en
spänning, noUpunktsspänningen, som är lika med nätets fasspänning.
I jordfelsstället uppträder endast en mycket liten strömstyrka, nämligen
nätets kapacitetsström till jord, som ej är tillräcklig att åstadkomma
allvarligare skador och ej heller farlig spänning i jordfelsstället ens vid höga
övergångsmotstånd till jord. Man nöjer sig därför med en enkel anordning för
signal vid bestående jordfel. Till en av de matande transformatorernas
nollpunkter inkopplas en spänningstransformator, som i sin tur är kopplad
till en växelströmssiren. Vid bestående signal från sirenen uppsökes felet
genom patrullering av nätet, eventuellt sedan man genom
försökssektione-ring för hand lokaliserat det till en viss anläggningsdel.
Vid nät med högre spänning och större utsträckning är det ej längre
möjligt att tillämpa den enkla metoden med isolerad nollpunkt. Som nämnts,
uppträder nämligen i jordfelsstället en viss ström, nätets kapacitetsström till
jord. Vid större nät antager denna ett så högt värde, att allvarliga skador
kunna uppstå i felstället och att en livsfarlig spänning kan uppträda i detta
genom kapacitetsströmmens spänningsfall i jordövergångsmotståndet.
Därjämte kan ett bestående jordfel alstra svagströmsstörningar, såväl på
elektrostatisk väg genom nollpunktsspänningen som på elektromagnetisk väg
genom kapacitetsströmmen. Härigenom induceras lätt vid jordfel sådana
spänningar i närbelägna telefon- och telegrafledningar, att trafiken på dessa
försvåras eller omöj ligg öres. Slutligen vållas vid högre spänningar
korona-störningar genom de friska fasernas höga potential till jord (se även kap.
14).
Vid nät med resistansjordad nollpunkt elimineras ovannämnda
svårigheter, genom att jordfelen kopplas bort av ett reläskydd, utfört efter någon
av de principer, som längre fram beskrivas. Selektiv bortkoppling av ett
jordfel fordrar i regel en aktiv jordfelsström, alstrad av en resistans i en
systemnollpunkt (nollpunktsmotstånd). Nollpunktsresistansen
dimensioneras i regel för relativt låg strömstyrka, nämligen för den minimiström, som
fordras för jordfelsreläernas säkra funktion. Härigenom undgår man den
nackdel, som åtföljer metoden med direktjordad nollpunkt, nämligen
att systemet vid varje jordfel utsättes för osymmetrisk kortslutningsström
med därav följande påfrestningar på apparater och på stabiliteten. Å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
