Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Skyddsreläer - B. Reläskydd för linjer - 2. Jordfelsskyddet - b. Samarbete mellan nollpunktsreaktor och nollpunktsmotstånd vid kombinerad reaktans- och resistansjordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
ej skulle ha någon möjlighet att släcka jordfelet, om strömmen uppträdde
i jordfelsstället. Detta innebär, att nollpunktsmotståndet ej får vara
kontinuerligt inkopplat, utan ander släckperioden skall ren reaktansjordning
föreligga. Det måste med andra ord finnas en automatisk in- och
bort-kopplingsanordning för nollpunktsmotståndet och en automatik, som på
lämpligt sätt manövrerar denna anordning.
Här skall emellertid först omnämnas ett undantag från denna regel —
då man använder ett fast inkopplat nollpunktsmotstånd. Vid ett nät, som
består enbart av kablar, finnes praktiskt taget ingen utsikt, att ett jordfel skall
slockna utan bestående skada på kabeln. Trots detta användes i stor
utsträckning jordslutningskompensation med petersenspolar även vid dylika nät.
Spolarnas uppgift är då att begränsa jordslutningsströmmen till ett måttligt
värde, för att skadorna på kabeln skola bli så små som möjligt. I ett
dylikt fall anslutes det för jordfelsutlösningen nödvändiga ohmska
nollpunktsmotståndet fast till nollpunkten och jordfelsreläerna ställas in för snabbaste
möjliga utlösning av felet.
I alla övriga fall, då alltså spolarnas släckverkan måste tillvaratagas,
är det nödvändigt att förse nollpunktsmotståndet med en in-
ochbortkopp-lingsanordning, som måste manövreras enligt följande två villkor.
Då ett jordfel inträffar, skola spolarna först söka släcka, varvid
motståndet ej får vara inkopplat.
Om släckningen misslyckas och jordfelet blir bestående, skall
nollpunktsmotståndet inkopplas, för att jordfelsreläerna skola få tillfälle att arbeta.
Det fullständiga arbetssättet för nollpunktsanordningarna beror därjämte
även på huruvida nollpunktsmotståndet under normal drift skall vara
inkopplat eller bortkopplat. Härför gälla följande regler.
Den enklaste anordningen är, att nollpunktsmotståndet normalt är
bortkopplat. Den användes, i alla de fall då icke särskilda skäl enligt nedan
påfordra ett normalt inkopplat nollpunktsmotstånd, och utgör sålunda den
normala anordningen för nät med lägre spänning än 55 kV.
Vid nät med högre spänning än 55 kV har det för svenska förhållanden
befunnits önskvärt att ha en anordning, där nollpunktsmotståndet normalt
är inkopplat parallellt med petersenspolarna, detta av följande skäl. På grund
av oundvikliga osymmetrier i linjernas skruvning m. m. uppstår alltid en viss
nollpunktsspänning, som blir störst vid exakt spolavstämning. Denna
nollpunktsspänning kan orsaka svagströmsstörningar och bör undertryckas
genom ett nollpunktsmotstånd. Vidare har det visat sig, att
resonansöverspänningar kunna uppstå i nollpunkten vid strömbrytar- och frånskilj
ar-manövrer; även dessa överspänningar undertryckas av
nollpunktsmotståndet (jämför kap. 28).
I ytterligare ett fall, som kan förekomma vid alla spänningar, är det
nödvändigt att ha ett normalt inkopplat nollpunktsmotstånd, nämligen då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
