Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Skyddsreläer - B. Reläskydd för linjer - 3. Speciella reläskydd för linjer - a. Längdsdifferentialskyddet - b. Tvärdifferentialskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17:}
norna vid samma amperevarvtal. Denna skillnad är för god legerad plåt
och lämpligt dimensionerade kärnor mycket liten, och i varje fall kan
ström-transformatorfabrikanten av erfarenhet fastställa ett säkert gränsvärde för
densamma. Det är därför enkelt att bestämma lindningsvarvtalen så, att
den av ifrågavarande spänning alstrade strömmen alltid understiger
diffe-rentialreläernas inställning.
I fråga om längsdifferentialskydd måste man alltid se till, att det ej kan
uppstå farliga strömmar i dilferentialströmkretsen genom induktion från
arbetsströmkretsen eller från kraftlinjen vid genomgående
kortslutningsström. I regel tvinnar man hjälptrådarna parvis för att hindra induktion.
Detta reläskydd har ingen avsiktlig tidsfördröjning, emedan sådan ej
fordras för selektiviteten. Funktionstiden är av storleksordningen 0,1—0,3
sekunder.
b. Tvärdifferentialskyddet.
Det förut beskrivna skyddet kan anses representera en hel grupp av
reläsystem, som bygga på längsdifferentialprincipen. För dessa skydd vägas
strömmarna på ingångs- och utgångssidan av en anläggningsdel mot
varandra i en bryggkoppling. Så länge anläggningsdelen befinner sig i normal
drift, äro strömmarna lika. Vid fel inom anläggningsdelen uppträder däremot
en differensström (dilferentialström). Kopplingen är nu sådan, att denna
ström erhålles i ett relä och åstadkommer utlösning. Vid normal
belastning åter upphäva in- och utgående strömmar varandra i bryggkopplingen,
och reläet förblir strömlöst.
En annan grupp av reläsystem utgöra tuärdifferentialskydden. Även här
grundar sig skyddsverkan på avvägning av två eller flera strömmar mot
varandra så, att diflerentialströmmen påverkar ett skyddsrelä. Balansen mellan
strömmarna i normalt tillstånd betingas emellertid här av att två eller flera
parallellkopplade likadana anläggningsdelar normalt fördela strömmen lika,
medan vid ett fel på en av anläggningsdelarna strömmen i denna blir större.
Både längs- och tvärdifferentialskydden måste i regel utföras stabiliserade,
dvs. förses med en anordning, som förhindrar utlösning vid obefogad
differensström, som av olika anledningar kan uppstå. Vid stabiliseringen
användas för båda grupperna av skydd de metoder, som närmare behandlas
i redogörelsen över differentialskyddet för transformatorer (se sid. 182).
Tvärdifferentialprincipen tillämpas framför allt för skydd av dubbellinjer
och parallellkopplade kablar. Ett principschema för ett tvärdifferentialskydd
på en dubbellinje visas i fig. 26: 79. I figuren har antagits, att ledningarna
äro olika långa och alltså ha olika impedanser. Strömmarna förutsättas
olika stora och något fasförskjutna från varandra, såsom visas i fig. 26: 80.
Redan under normala förhållanden föreligger alltså en viss dilferensström,
nämligen strömmen Id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
