Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Överspänningar och överspänningsskydd - B. De atmosfäriska överspänningarnas inverkan på elektriska anläggningar. Skyddsåtgärder mot överspänningar - 4. Speciella överspänningsskydd. Gnistgap, kondensatorer och avledare - 5. Isolationsstandard och isolationskoordination i stationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’262
skyddsföremålet, innan den ens nått fram till avledaren och börjat
dämpas ned.
Fronttiden för en överspänningsvåg är oftast av storleksordningen 1 /us eller
mera, varav följer, att hela vågfronten i allmänhet har en längd av minst 300 m.
Om avståndet mellan skyddsföremål och överspänningsskydd är av
storleksordningen 10 à 20 m, så inses, att skillnaden i spänning mellan dessa punkter
icke kan bli så stor, att överspänningsskyddets skyddsverkan i högre grad
äventyras. Emellertid bör nämnda avstånd icke i onödan göras för stort.
Av största betydelse för skyddsverkan är, att avledarna på ett effektivt
sätt förbindas med jord, i första hand med stationsjorden. Det är ej
tillräckligt, att det ohmska motståndet till jord är lågt; man måste även se till,
att jordledningen utföres så kort och rak som möjligt, enär eljest induktansen
åstadkommer ett spänningsfall, som reducerar skyddsverkan. I regel
förbindas avledarnas jorduttag i de tre faserna först med varandra
omedelbart intill avledarna, varefter den gemensamma nolledningen drages den
kortaste vägen till jord.
5. Isolationsstandard och isolationskoordination i stationerna.
a. Isolationsstandard.
Valet av isolationsnivå för ett ställverk är ett ekonomiskt problem, där
kostnaden för en god isolation — i form av anskaffningspris för apparater
och kostnader för utrymme — måste vägas mot kostnaderna och obehagen
i sammanhang med en driftstörning genom ett ställverksöverslag. Den
lämpligaste isolationsnivån för en given driftspänning beror därför i hög grad
på förhållanden, som kunna variera från fall till fall. Den bestämmes dock
i första hand av hur stor risken för överspänningar är och hur mycket man
kan betala för en god driftsäkerhet. Det är vidare tydligt, att medan vid
högre driftspänningar överspänningarna i regel utgöra den dominerande
störningsorsaken och den utslagsgivande normen för isolationen, så måste
man vid lägre driftspänningar taga hänsyn även till risken för fel, som
uppkommit exempelvis genom fåglar och råttor eller av rent mekaniska orsaker.
En tämligen allmänt erkänd regel är, att isolationen bör vara tillräcklig,
för att kopplingsöverspänningarna ej skola kunna åstadkomma överslag.
Därmed är en viss miniminivå för isolationen i ett modernt ställverk
fixerad.
Om nätet har ett ur överspänningssynpunkt skyddat läge, t. ex. om det
till övervägande del består av jordkablar, kan det vara ekonomiskt
lämpligt att stanna vid den isolationsnivå, som betingas av
kopplingsöverspänningarna. För övriga nät har så småningom accepterats en uppfattning,
som kan formuleras på följande sätt. En högspänningsanläggning, vilkens
driftsäkerhet värderas högt, är rationellt isolerad, om anläggningen med god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
