Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - A. Sveriges vattenkrafttillgångar och deras utnyttjande - 1. Vattenkrafttillgångens naturliga förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’287
avvattnas genom ett vattendrag. För kortare perioder gäller emellertid
ej detta samband. Vattenföringen (den momentant framrinnande
vattenmängden) påverkas nämligen även av andra faktorer. Genom
nederbördens magasinering i form av is och snö ävensom genom tjälbildning bindas
stora vattenmängder, som frigöras först vid snösmältningen. Därtill kommer,
att stora sjöområden genom sin ackumulering av vattnet utöva en starkt
utjämnande inverkan på framrinningen.
Nederbörden är synnerligen varierande såväl under olika tidsperioder som
i olika delar av landet. Den är störst i fjälltrakterna och där i allmänhet
1 000—1 400 mm per år, för vissa områden dock betydligt större. Den är även
relativt stor på västsluttningen av den småländska högplatån. Minst regnar
det i Mälardalen samt över Vänern och Vättern och på Öland, motsvarande
400 à 500 mm per år. För hela landet är under ett normalår den
genomsnittliga nederbörden ca 550 mm.
Avdunstningen är minst i fjälltrakterna, där den motsvarar 25—45 %
av nederbörden, samt störst i landets sydligaste del, där den motsvarar
60—70 % av nederbörden. För hela landet torde man kunna räkna med
att i runt tal hälften av nederbörden avdunstar.
Den genomsnittliga avbördningen från de olika avbördningsområdena är
störst för Lule älv, motsvarande 630 mm nederbörd per år, dvs. i medeltal
under året 2 m3/s för varje kvadratmil. Motsvarande siffra för de övriga
floderna varierar i allmänhet mellan 0,5 och 1,5. För hela landet finner man,
att flodernas sammanlagda avbördning till havet i genomsnitt utgör ca 6 000
m3/s. Härav kommer ej mindre än ca 74 % från de 14 största älvarna med en
medelvattenföring överstigande 100 m3/s.
Vattenföringens variationer äro störst i de norrländska älvarna, där under
vintertiden en betydande del av nederbörden magasineras i form av is eller
snö och där sålunda vintervattenföringen blir låg. I de sydsvenska
vattendragen uppträder den lägsta vattenföringen däremot vanligen under sommaren.
I de norrländska älvarna är det ej ovanligt, att man under högfloden i
början eller mitten av sommaren får en vattenföring, som är 20—50 gånger
större än minimivattenföringen. I Mellansverige och Sydsverige bliva de
årliga variationerna i regel mindre, men även här kan man få en vårflod,
som är mångdubbelt större än minimiavrinningen. Den största vattenföringen
under ett genomsnittsår är i Göta älv 1,5, i Dalälven 9, i Indalsälven 17 och
i Lule älv 28 gånger större än minimivärdet, vilka värden avse oreglerat
vattendrag. Därtill kommer, att vattenföringen i regel visar betydande
variationer år från år. Ett par exempel på variationen i vattenföringen under
ett normalår dels för en sydsvensk, dels för en norrländsk älv, visas i
fig. 29: 3.
De utbyggda fallhöjderna i de svenska vattenkraftanläggningarna äro i
allmänhet av storleksordningen 5—65 m. Den utbyggda vattenmängden upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
