Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - B. Krafthushållning - 2. Samkörningens naturliga förutsättningar, uppgifter och resultat - 3. Samkörningens realiserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’310
hållningskostnaderna vara låga. Ett kraftverk, som huvudsakligen är avsett
för energiproduktion, skall kunna producera energin till billigt pris, dvs.
verkningsgraden bör vara hög. Ett reservkraftverk slutligen skall medgiva
snabbt upptagande av driften, så att driftavbrotten vid störningar begränsas
så mycket som möjligt.
Vid ett kraftföretag, vilket utnyttjar ångkraft som komplement till den
tillgängliga vattenkraften, får man under förutsättning av normala
framställningskostnader för både vattenkraften och ångkraften i allmänhet den lägsta
totalkostnaden, om i genomsnitt 5 à 10 % av produktionen sker med ångkraft.
Om företaget emellertid baserar sin kraftproduktion på en så hög
ångkraftandel, utsätter det sig för vissa risker. Det blir sålunda svårare att bemästra
situationen vid onormalt stor belastningsökning eller under exceptionella
torrår, i synnerhet om det samtidigt uppstår svårigheter att anskaffa det
erforderliga bränslet. Om å andra sidan företaget arbetar med en mindre
ångkraftandel, måste större kraftbelopp avsättas för lågkvalificerade ändamål,
exempelvis ånggenerering, under det att man lättare kan taga hand om en
oväntad belastningsökning.
Inom Statens Vattenfallsverk arbetar man normalt med endast 2 à 3 %
ångkrafttillsats. Endast under exceptionella torrår kan ångkraftandelen
stiga till närmare 10 %.
Vattenfallsverkets största vinster genom samkörningen ha hittills varit,
att kraftöverskott vid enstaka kraftverk kunnat tillgodogöras inom andra
avsättningsområden. Krafttillgången vid Götaälvsverken är så stor, att den
ej kunnat helt absorberas inom närliggande områden, och Porjusverket med
sina stora kraftresurser har tidigare legat tämligen isolerat. Tack vare
samkörningen och de genomförda vattenregleringarna kan så gott som hela
den tillgängliga energin vid statens kraftstationer numera nyttiggöras.
För att ge en bild av energifördelningen inom statsblocket visas i fig.
29: 13 en karta, som hänför sig till förhållandena i början av 1940-talet.
Av kartan framgår, att Porjuskraften till större delen konsumeras norr om
Stadsforsen. Den norrlandskraft, som föres ned till Centralblocket,
förbrukas nästan helt och hållet inom Älvkarleby kraftverk. Endast en mindre
del föres vidare till Motala och Trollhätte kraftverk. Det må särskilt påpekas,
att kartan visar energitransporter både till och från Götaälvsverken, vilka
transporter föranledas av den årsreglering, som åstadkommes genom Vänern.
3. Samkörningens realiserande.
Genom samkörningen kan man enligt den föregående framställningen
åstadkomma en ekonomisk vattenhushållning för det samkörande systemet
i dess helhet och även i övrigt rationellt utnyttja tillgängliga krafttillgångar.
Samtidigt erhålles också en förbättring av kraftens kvalitet med avseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
