Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - B. Krafthushållning - 3. Samkörningens realiserande - b. Belastningsfördelning och frekvensreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31(5
b. Belastnings för delning och frekvensreglering.
Både i fråga om en enstaka kraftstation och ett större kraftsystem
sammanhänger belastningsfördelningen mellan de parallellarbetande aggregaten med
frekvensregleringen. Såsom framgår av redogörelsen för turbinregulatorn i
kap. 15, måste denna regulator arbeta med en viss olikformighetsgrad,
varigenom frekvensen något ökar, när belastningen minskar och tvärtom.
För att återföra frekvensen till normalt värde måste man efter större
belastningsvariationer ändra regulatorinställningen på en eller flera maskiner.
Detta kan ske med hjälp av den tryckknappsmanövrerade
varvförställ-ningsmotorn på regulatorn antingen för hand eller också automatiskt.
God frekvensreglering är en av de viktigare förutsättningarna för fullgod
drift, dels emedan många abonnenter, speciellt pappersbruk och
textilfabriker, äro beroende av att frekvensen hålles så jämn som möjligt, dels
emedan hastiga frekvensvariationer kunna medföra stora ändringar i
belastningen på sammanbindningslinjerna mellan kraftstationer och
kraftsystem, varigenom dessa bli överbelastade. Dylika belastningsvariationer
uppstå, därigenom att turbinregulatorerna i flera stationer ingripa och
sålunda ändra kraftproduktionen i dessa.
På senare tid har frekvensregleringen i allt större utsträckning
kompletterats med periodkontroll. Denna innebär, att frekvensen regleras på ett sådant
sätt, att medelfrekvensen under en längre tid blir lika med frekvensens
nominella värde, dvs. att antalet perioder under en längre tid blir konstant. För
att kontrollera detta jämföres tiden enligt ett synkronur med tiden enligt ett
normalur. Ett synkronur, som är byggt för exempelvis 50 hz, visar alltid
samma tid som ett normalur, om nätets frekvens är exakt 50 hz. Är så ej
fallet, uppstår en tidsavvikelse. Om frekvensen under exempelvis en timme är
0,2
49,8 i stället för 50 hz, kommer tidsavvikelsen att uppgå till -3 600 = 14,4
OU
sekunder. Vid ett periodkontrollerat nät tillåtes normalt ej större
tidsavvikelse än 5 à 10 sekunder. Ett synkronur, byggt för den nominella frekvensen,
kommer därför alltid att visa praktiskt taget rätt tid.
För att underlätta periodkontrollen finnas periodkontrollur, som direkt
ånge avvikelsen mellan synkrontid och normaltid. Periodkontrolluret är ett
synkronur, vars rotor har en med likström matad lindning. I den till
växelströmsnätet anslutna statorn alstras på vanligt sätt ett roterande
magnetfält. Vid en given tidpunkt befinner sig detta fält i ett visst läge. Efter exakt 1
sekund är fältet åter i samma läge, under förutsättning att frekvensen under
tiden hållits lika med den nominella. Den nämnda rotorlindningen slutes
en gång per sekund med tillhjälp av sekundpendeln på ett normalur och
ställer då in rotorn i förhållande till statorfältet. Så länge frekvensen hålles
lika med den nominella, återfinnes alltså fältet av rotorn i samma läge varje
gång kretsen slutes, och rotorn rör sig ej. Vid en avvikelse i frekvensen ryckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
