Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - C. Spänningsreglering - 1. Uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’328
äro vissa regleringsåtgärder vidtagna. Dessa äro emellertid av olika art i de
olika stationerna.
Vi betrakta först förhållandet på överföringen från sekundärstationens
nedspänningssida till abonnenterna A och 15. Det resulterande
spänningsfallet uppgår här under högbelastningstid för abonnent A till 15 % och för
abonnent B till 9 %. De erhållna spänningarna antagas vara lämpliga för
abonnenternas uttagningsförhållanden. För att abonnent A vid tomgående
linje skulle få behålla sin spänning, kunde man sänka spänningen vid
sekundärstationen med 15 %. En dylik sänkning skulle emellertid leda till
att de övriga abonnenterna, som äro på närmare avstånd, finge för låg
spänning i tomgång. Att å andra sidan reglera spänningen ute på sekundär linjen
eller i tertiärstationerna ställer sig ofta väl dyrt och antages vara otänkbart
i det anförda exemplet. Man får därför gå en medelväg och genomföra en
sådan spänningsreglering i sekundärstationen, att de maximala variationerna
hos abonnenterna nedbringas till minsta möjliga värde. I det ifrågavarande
fallet skulle det tydligen vara lämpligt med en spänningsreglering mellan
tomgång och fullast, uppgående till 12 %. Resultatet härav blir, att vid
tomgående nät abonnent A får 3 % för hög spänning och abonnent B 3 % för
låg spänning. Spänningsvariationerna hos övriga till samma spänningssystem
anslutna abonnenter förutsättas ligga mellan de angivna gränsvärdena.
Hittills har ej tagits någon hänsyn till den i figuren angivne abonnenten C.
Om denne vore ansluten till samma spänningssystem som A och B, skulle
med ovannämnda reglering tomgångsspänningen bli 9 % lägre än
höglast-spänningen, och det förutsättes, att så stor variation ej kan tolereras. Linjen
kan därför ej matas med samma spänning som övriga sekundärlinjer.
Problemet liar lösts på det sättet, att sekundärstationen försetts med två
samlingsskenesystem på sekundärsidan, matade över olika
lindningskopplare. Det system, som är förbundet med de längre sekundärlinjerna,
benämnes fjärrsystem och matas hela tiden med en högre spänning. Det andra
spänningssystemet, vartill de närliggande abonnenterna äro anslutna,
benämnes närsystem och matas genomgående med en lägre spänning.
Vi övergå nu till att betrakta spänningsförhållandena på primärnätet.
Under förutsättning att sekundärstationstransformatorn har reglerbar
omsättning, kunna åtminstone teoretiskt spänningsförhållandena på
sekundärsidan regleras fullkomligt oberoende av spänningsförhållandena på
primärsidan, och de förstnämnda skulle därför kunna anpassas efter förhållandena
på primärnätet, fullkomligt oberoende av den angivna spänningsregleringen
på sekundärlinjerna. Då emellertid sekundärstationstransformatorn ej kan
förses med obegränsat regleringsområde, är man i allmänhet nödsakad att
även på primärsidan hålla lägre spänning under lågbelastningstid än under
högbelastningstid. Denna reglering ombesörjes i kraftstationen.
Transformatorn därstädes förses dock i allmänhet icke med anordning för spän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
