- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 4. Mätning och skydd : kraftverksdrift : säkerhet /
330

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - C. Spänningsreglering - 3. Spänningsreglering på primärnäten - 4. Spänningsreglering på distributionsnäten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’330

transformatorer ocli asynkronmaskiner samt för vissa
förbrukningsapparater. Vid motorbelastning håller sig effektfaktorn mellan värdena 0,7 och
0,8 induktivt, vilket innebär, att den reaktiva elfekten utgör 100 à 60% av
den aktiva. Till behovet av reaktiv effekt hos abonnenterna komma
överföringsförluster av reaktiv effekt både i linjer och transformatorer.

Den största delen av den reaktiva effekten alstras av kraftstationernas
generatorer, i det att dessa drivas övermagnetiserade. Därjämte erhålles
reaktiv effekt särskilt från de större kraftledningarna, alstrad på grund av
ledningarnas kapacitet. I vissa punkter av näten produceras slutligen reaktiv
effekt genom kondensatorer eller synkronmaskineri.

Enär alstringen av reaktiv effekt i en generator ej belastar
drivmaskine-riet utan endast beror på generatorns magnetisering, har man möjlighet att
variera inmatningen och därmed också fördelningen av reaktiv effekt i nätet
inom de gränser, som betingas av generatorernas maximalt tillåtna
strömbelastning. Detta utnyttjas för åstadkommande av önskade
spänningsförhållanden i nätet. Enbart den aktiva effekten kan förorsaka betydande
spänningsfall i överföringsledningarna. För att kunna hålla de önskade
spänningarna under olika belastningsförhållanden blir det därför nödvändigt att
successivt anpassa fördelningen av den reaktiva elfekten på lämpligt sätt.
Detta sker i regel, genom att man för varje typisk belastningssituation
föreskriver viss spänning i varje kraftstation, vilken spänning ernås genom
lämplig magnetisering av generatorerna.

Vid fördelningen av den reaktiva effekten måste hänsyn tagas till de gränser,
som betingas av stabilitetsförhållandena. Sålunda få de anslutna
generatorerna ej drivas med för låg magnetisering. I vissa fall måste man för att
höja överföringsförmågan tillgripa den utvägen, att man till generatorn
ansluter en reaktor, dvs. en förbrukare av reaktiv effekt, varigenom
generatorn kan drivas med högre magnetisering.

Redan tidigare har påpekats, att en ändring av den aktiva belastningen
kan medföra stora spänningsvariationer, om den ej kompenseras genom
motsvarande ändring i fördelningen av den reaktiva effekten. Sålunda får
man vid plötslig avlastning av en större överföringsledning en betydande
spänningsstegring i ledningen, om man ej har möjlighet att genom inkoppling
av reaktorer i ledningens ändpunkt kompensera inverkan av ledningens
kapacitet. Dylika reaktorer hållas framför allt inkopplade under
lågbelastningstid för att konsumera den av linjerna alstrade reaktiva effekten. Vid
högre last åter tages denna effekt i anspråk för att motverka
spänningsfallet på grund av den aktiva effekten.

4. Spänningsreglering på distributionsnäten.

Spänningsregleringen på distributionsnäten avser i regel att hålla så konstant
spänning som möjligt hos abonnenterna eller över huvud taget att anpassa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/4/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free