- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 4. Mätning och skydd : kraftverksdrift : säkerhet /
351

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Elektriska olycksfall. Skyddsåtgärder - A. Den elektriska strömmens verkningar - 1. De elektriska olycksfallens art

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’351

En person i allmänhet påverkas ej märkbart av en växelström med vanlig
frekvens, understigande 1 à 2 mA. En strömstyrka av storleksordningen
3 à 5 mA kan medföra smärtor och fysiska obehag, och vid högre ström
uppstår vanligen muskelkramp. Om strömstyrkan överstiger 40 à 50 mA
genom brösthålan, anses den i allmänhet innebära livsfara.

Vid korta strömstötar synes strömmens verkan ej avgöras av strömstyrkan
utan av elektricitetsmängden, dvs. produkten av strömstyrkan och
strömgenomgångens varaktighet. Enligt de undersökningar, som ligga till grund
för denna åsikt, skulle gränsen för livsfara vid växelström ungefärligen vara
en elektricitetsmängd av 0,005 coulomb (5 milliamperesekunder), om
strömmen går genom brösthålan.

Strömgenomgångens varaktighet spelar sålunda en stor roll. Så snart en
person oavsiktligt eller avsiktligt berör en spänningsförande ledare, reagerar
han helt instinktivt genom att t. ex. rygga tillbaka. Om han härvid kommer
bort från spänningen, kan den tid, strömmen varar, bli mycket kort, och
det har förekommit, att personer under sådana förhållanden utan vidare
kunnat tåla den ström, som ovan angivits vara livsfarlig. I dylika fall synes
även tidpunkten för strömstöten spela en viss roll. Om nämligen
strömstöten kommer, i ett ögonblick då hjärtmusklerna äro sammandragna, synes
strömstöten vara mindre farlig, än om den kommer, i ett ögonblick då
musklerna äro i färd med att slappna eller äro i vila.

Med avseende på strömmens väg genom kroppen har man funnit, att den
egentliga faran genom påverkan på nerverna inträder, först då strömmen
passerar genom brösthålan. Av avgörande betydelse vid många elektriska
olycksfall är därför, genom vilka kroppsdelar strömmen passerar in och
ut i kroppen. Mellan två fingrar på en och samma hand och till och med
från den ena foten till den andra tål man en betydligt högre ström än från
hand till fot eller mellan händerna.

Beträffande strömartens inverkan har det visat sig, att växelström av just
de frekvenser, som normalt användas inom kraftverksdriften, är farligast.
Sålunda äro de kritiska värdena för strömstyrka och elektricitetsmängd
ungefär dubbelt så höga vid likström som vid växelström, medan å andra
sidan växelström av mycket hög frekvens är praktiskt taget ofarlig. Inom
medicinen förekommer behandling med växelström av frekvenser om
100 000—1 000 000 hz (diatermi). En sådan ström synes ej ha någon
skadlig inverkan på nervsystem eller hjärta utan endast utöva en ren
värmeverkan. Anledningen härtill torde vara, att den högfrekventa strömmen följer
kroppens ytligare delar och aldrig passerar de centrala delarna. Det har
visat sig, att en person kan tåla en strömstyrka av liera ampere vid den
angivna höga frekvensen.

Det torde vara självklart, att en persons motståndskraft mot den elektriska
strömmen är i viss grad beroende av hans fysik och tillfälliga vigör. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/4/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free