Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Elektriska olycksfall. Skyddsåtgärder - C. Skyddsåtgärder vid anläggningars utförande - 1. Lågspänningsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’366
denna kategori av rum räknas arbetslokaler inom de ilesta industrier och
hantverk. De angivna bestämmelserna tillämpas även för anläggningar
i det fria.
Beträffande motorer, i varje fall för spänningar över 150 V, leda
ovannämnda bestämmelser till att skyddsjordning blir nödvändig under
praktiskt taget alla förhållanden, då motorns metallhölje är åtkomligt. Samma
bestämmelser gälla givetvis även apparater med hölje av ledande material,
vilka tillhöra motoranläggningen, såsom startapparater, motorskåp etc.
Vid flyttbara motorer användas numera alltid kablar, innehållande
jordledare, med undantag för sådana motorer för bruksföremål, där man
tillämpat dubbel isolation, exempelvis i dammsugare.
För det fall att skyddsjordningen utföres genom nollning, skall
anläggningen vara så dimensionerad, att om det inom anläggningen inträffar
överledning mellan en ytterledare och nolledaren, så skola de utsatta
delarna ej kunna bibehålla farlig spänning under längre tid än några
sekunder. Denna föreskrift innebär, att ledningarna och de använda
överströmsskydden skola vara så avpassade, att en jordslutning på godtycklig
plats inom anläggningen medför utlösning inom några sekunder. Härvid
är att beakta, att man vid användning av smältproppar bör räkna med
att överströmmen måste uppgå till minst 2,5 gånger smältproppens
märkström, för att man skall vara säker på att få hastigt strömavbrott.
Vad beträffar utförandet av nolledaren och för övrigt även av
skyddsledaren, bör särskilt påpekas, att de under inga förhållanden få innehålla
säkringar eller enpoliga strömställare. Anläggningen måste vara så utförd, att
en brytning av nolledaren ej kan ske ofrivilligt utan kräver särskilt
ingrepp.
För det fall att skyddsjordningen utföres som särjordning, skall
anläggningen vara så dimensionerad, att vid överledning mellan en
ytterledare och en särjordad utsatt del denna del antingen icke kan erhålla
farlig spänning eller icke kan bibehålla sådan under längre tid än några
sekunder. Härav följer, att en särjordning alltid kräver ett relativt lågt
jordmotstånd. Speciellt är detta fallet, om särjordning tillämpas i en anläggning
med direkt jordad nollpunkt. I sådana fall kan särjordningen i allmänhet
ej användas, annat än när man för jordningen har tillgång till ett
vattenledningsnät med stor utbredning.
Den form av skyddsjordning, som i de allra flesta fall tillämpas inom
de svenska anläggningarna, är skyddsjordning genom nollning. Vid stationer
med både låg- och högspänning brukar skyddsjordningen utföras på det
sättet, att man anordnar ett jordledningsnät (stationsjorden), vartill man
förbinder dels lågspänningssystemets nollpunkt, dels samtliga delar av både
låg- och högspänningsanläggning, som enligt föreskrifterna skola
skydds-jordas. Skilda jordplåtar kunna här, enligt vad tidigare sagts, sällan användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
