Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Hon stålsatte sig nu mot vad komma måste,
beredde sig till inre kamp för att ej förlora sin
älskade ur sikte i hans läras torra stränghet
De voro ej på havet vid detta tillfälle utan i
skogen. Men havet var nära, det utbredde sig
framför dem oeh suckade mot klippstranden där
nere under dem.
Skogen var vindpiskad och lågväxt. Men de
små träden, som vredo sig upp ur jorden med en
energi att klamra sig fast, erbjödo oväntat
bekväma sittplatser.
Gunnel satt på en tallstam, som vridit sig
lagom högt över marken för att bilda en
länstol med sits och lutande ryggstöd. Fötterna
höll Gunnel på en ormlik rot, som i höjningar
och bukter ringlade sig ut från trädet.
Med ryggen stödd mot denna rot i en av dess
höjningar halvlåg Henning Garth med benen
utsträckta på marken. Högra, armen låg kring
stammen av ett träd. I vänstra handen höll han
en obeaktad cigarr, som gav ifrån sig en
tynande rökstrimma, utvisande att den höll på att
slockna.
Garth kände svårigheten att formulera sin tro
i ord, i korta, tydliga satser. Och ändå var han
van att lägga denna tro i undervisning.
Men Gunnel var ingen lärjunge, och detta var
ingen lektion.
Han hade ej trott, att det skulle vara så svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
