Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
— Den här tiden före är så poetisk, viskade hon
skyggt med ett tvekande leende, ty hon kände
sig osäker, det var något så vredgat över
honom.
— Poetisk!
Han slängde bort uttrycket med harmset
förakt.
— Vi leva inte en novell, Gunnel, vi leva
livet!
Hon kände sig så liten och försvinnande inför
hans lågande kraft, och hon greps av iden och
rycktes med. Det var ljuvligt att ge efter med
hängivenhet.
— Som du vill, älskade! viskade lion.
12.
Det var först efteråt, när hon befann sig
ensamt i sitt rum på kvällen, som Gunnel kom
ihåg, att hon aldrig fått veta, vad det var, som
upprört honom. Det hade han lyckats förtiga
genom att ta henne med storm med talet om
bröllop redan.
Men hon ville veta, vad som oroat honom, ty
hans disharmoni hade varit för påfallande för
att kunna härröra av en obetydlighet.
Vid närmare eftertanke undrade hon, om det
ej var detta — vad det nu var — som kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
