Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
— Ty om mig måste det ha varit, annars
skulle det aldrig ha tagit honom så.
Och hon genombävades av öm stolthet över
att veta sig så älskad.
13.
— Henning, ha dina vänner gratulerat dig
med att skriva stygga saker om mig?
— Hur skulle de kunna det? De känna dig
ju ej.
Hans korta, avklippande ton undgick henne
ej, och hon hade nog märkt, hur han ryckt till
för frågan.
Hon skrattade, och det glänste spjuveraktigt i
hennes ögon.
— De kunde ju ha läst mina noveller och inte
tyckt om andan i dem, framkastade hon
ill-parigt.
Han skrattade, men hon såg också, att han
rodnade under solbrännan.
— Nu ser jag, att jag träffade huvudet på
spiken! triumferade hon.
— Jag hoppas mina vänner också ska bli dina,
sade han med ett ömt allvar, vilket så när
avväpnat henne.
Men hon reste på fjädrarna igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
