Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
— Jag dig? Varifrån? frågade han
överraskad.
— Från sannfärdigheten. Den är hela min
religion — än så länge. Jag har inte mer, men
vid det jag har, klamrar jag mig fast, annars
drunknar jag.
Han svarade ej, bara tryckte henne fastare
intill sig.
— Jag är rädd, fortfor hon, att kärleken till
dig skall komma mig att inbilla mig och dig och
kanske andra, att jag är–-sådan som du
är — utan att dock innerst verkligen vara det.
Förstår du, att jag är rädd för det?
— Älskade, jag förstår, svarade han djupt
rörd. Vi ska hjälpas åt att akta dig.
— Skall du också förstå, att fruktan för
självbedrägeri skall kunna komma att göra mig —
hur ska jag uttrycka det? — värre i det yttre,
än jag annars skulle vara? Dina vänner
komma att döma mig och beklaga dig, då de se det,
men du, du skall förstå?
Hon såg bedjande upp till honom, och aldrig
hade han sett så djupt allvar i hennes ögon.
Den blicken och de orden lade han på minnet, de
skulle hjälpa honom att i framtiden förstå
henne rätt och ej döma för strängt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
