Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Det gjorde hon dock ej, hon lämnade hans
fråga obesvarad.
— Är det inte svårt att gå på gatorna i den
här stormen? frågade hon för att säga något.
— Nej, svarade han och satte sig på stolen,
som stod bredvid skrivbordet med ryggstödet mot
väggen.
Han kunde se henne i ansiktet och iakttog
henne noga. Hon undvek envist att se på
honom.
— Jag var ond, när jag gick ifrån dig. Kan
du förlåta mig det, Gunnel?
Hon var ej beredd på detta och rodnade
häftigt. Hennes med möda tillkämpade värdighet
hotade att överge henne.
Han satt tyst och väntade på svar, och hon
visste inte, vad hon skulle svara, ty det han
bad om förlåtelse för, var ej det, som mest sårat
henne.
— Du har väl alltjämt samma skäl att vara
ond, framslungade hon till sist och tummade
nervöst på pennan, hon höll i handen.
— Du erkänner då, att jag hade skäl att bli
ond?
Frågan stack henne som ett bevis, att han inte
menat uppriktigt med sin bön om förlåtelse.
— Du tycker dig väl ha det, snärtade hon till.
— Tycker inte du, att jag hade det då?
Hans lugna frågor upprörde henne. Hon bet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
