Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
— Man går minneann inte den långa vägen
till fullkomning med bara ett steg, anmärkte
Garth.
Gunnel rörde sig nervöst och skrattade till
litet, ett halvt harmset, halvt sorglustigt skratt
åt något, som hon ej tänkt tala om, men nu
plötsligt beslöt låta honom veta.
— Det var en av dem, jag minns nu inte vad
han hette, som frågade mig efteråt under teet,
om jag var Guds barn.
— Vad svarade du? frågade Garth.
Hon lade märke till något besvärat i hans
röst, och, då hon vände sig om, såg hon, att han
rodnade litet.
— Jag låtsades inte höra, svarade hon
högdraget och tillade genast i annan ton: Tycker
du om det där sättet att gå på folk?
— Nej.
— Gud ske lov för det! utbrast Gunnel. Kan
du inte säga det åt den där herrn? Du vet nog
vilken det var, gör du inte?
—• Jo, jag kan förstå vem det måste ha
varit. Men varför skulle jag säga något åt
honom om hans sätt att gå till väga? Det är bara
min smak, inte mitt samvete, som stöts av det.
— Jag kan bara säga, att jag stöttes bort av
det, förklarade hon med kläm.
— Från vad? frågade han lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
