Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
ning och hans vänner sårade självkänsla. De
fingo döma henne så mycket de ville och sörja
över henne — andra hyllade henne nu, och hon
visste med sig, att hon gjorde nytta i samhället.
Hon hade sin Gud nu, liksom Henning hade
sin. Hon dyrkade sin verksamhet. Hon älskade
dem, alla dessa unga arbetare och arbeterskor,
som kommo om aftnarna för att få
vederkvickelse eller kunskap och som sågo upp till henne
och livades av hennes intagande personlighet.
Hon satte sig in i deras förhållanden och
tankegångar och var å deras vägnar lika
socialistiskt klassmedveten som de röda bland dem.
Arbetarklassens höjande, det var den stora,
modärna idé lion nu ville leva för.
Garth var ej glad åt hennes ökade
verksamhet utåt, ty den berövade honom mycket av
hennes sällskap, men han satte sig inte emot den. I
sitt stilla sinne hoppades han dock på
sommaren.
Han hade för ferierna hyrt en liten stuga i
skärgården, och dit flyttade Gunnel och ban ut,
så snart skolan slutat.
Syrenerna stodo i blom, och alla fåglar sjöngo,
och nätterna voro ljusa. Man kunde ej vara
annat än lycklig härute, och allt som fanns av
gemensamhet, gjorde sig dubbelt gällande. Garth
och Gunnel drogos åter till varandra
oemotståndligt och varmt som under den första tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
