Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
7.
— Det är roligt att se en far så förtjust i
sitt barn som din man är i Estrid, sade Hilma
Grot uppskattande.
— Jaa, det är bett mellan dem, instämde
Gunnel. Hans första tanke, när ban kommer
bem, är Estrid. Ocli bon, den lilla ungen, är
så dan med bonom, att, bara hon får höra hans
röst i tamburen, krånglar hon sig ner ur ens
knä och lämnar, vad lion än har för sig, för att
tulta ut och möta honom. Och det blir ett
kärleksmöte, må du tro! Det är som om de ej sett
varandra på år och dag. Därför har jag
föresatt mig, att, om vi få något mera barn ska det
bli mitt och få mina vokaler i sitt namn.
— Estrid — Henning, ja minsann det är ju
samma vokaler! Tänkte ni på det?
— Inte. Men det blev så. Det var väl en
varsel om innerligheten, som skulle råda
mellan dem. Om vi få någon mer, ska den ha
första stavelsen av mitt namn i sitt. Det ska väl
ta, tror du inte det?
— Obetingat, log Hilma. Men det skulle ju
aldrig bli mer? påminde hon.
— Man bör aldrig säga aldrig, sade Gunnel
med en suck.
— Minns du, återtog hon efter några ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
