Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
10.
Den varning, Gunnel fått av sin man
angående barnen, upprörde henne. Som sanningsord
var det ju ett axiom. En mor bör ej göra
skillnad på sina barn. Det visste Gunnel mycket
väl, och hon tyckte också själv så. Men att
Henning skulle ha sagt det åt henne, det
har-made henne. Hon gjorde väl inte mer skillnad
på dem än som var nödvändigt, då den ena var
liten och helt beroende av henne, och den
andra började kunna reda sig ganska bra. Men
ändå förföljde henne hans ord.
Hon började harmas på den omedvetna
Estrid såsom på en, som ställer överdrivna krav
på en annan. Och hon började ursäkta sig
själv inför en inre anklagare.
Aldrig hade Estrid ens som liten fäst sig så
vid sin mor som lilla Gun gjorde. Bara
mamma visade sig, strålade och skrattade den lilla,
och då mamma gick bort, grät hon otröstligt.
Ingen kunde ersätta mamma för henne. Sådan
hade Estrid aldrig varit. Vad var då
naturligare, tänkte Gunnel, än om hon fäste sig mer
vid den lilla än vid Estrid"? Hon gjorde ej sin
första lilla flicka den rättvisan att minnas, att
hon aldrig låtit henne vänja sig så uteslutande
vid sin mor som Gun fick göra. Då Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
