Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
terheten i hennes egen förlust överväldigade
henne åter, och hon såg bort från hans sorg
ocli tröst till sin egen tröstlöshet.
— Hon var min, min egen, och just bon
skulle dö! Och dö så svårt!
Det pressade sig fram som en kvidan, full av
bitter smärta.
Garth greps därav in i själen, det
uppenbarade hennes själstillstånd för honom, och han
såg, att hennes sorgs mörker var tätare än han
anat.
Han visste ej vad han skulle säga till
Gunnel, han satt i bönekamp med Gud för hennes
skull.
Plötsligt rörde hon på sig. Hon vände sig
till honom. Nu sedan hans ögon vant sig vid
dunklet härinne, kunde han se hennes ansikte.
Det var blekt, och hennes ögon brunno febrilt.
— Var det synd av mig att älska henne, som
jag gjorde, efter hon måste dö?
Det var en av lidandets glöd berörd själ, som
fråsrade så i smärtfyllt uppror.
Garth tog hennes kalla, skälvande händer i
sitt lugnande grepp.
— Det händer, att den gode Herden tar
lammet i sin famn och går hem med det, i hopp
om att modern skall följa, sade han
inträngande.
Gunnel drog häftigt efter andan.
10. — Han och hans huxtru. nos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
