Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Hans blick blev skarpt forskande, som ville
han läsa hennes tankar.
— Om vad? frågade han hastigt.
— Om — »olyckshändelsen».
Tonvikten på det ordet sade åtskilligt.
— Vad vet du om den? frågade han skarpt.
— Sanningen.
Hans andhämtning blev hastigare, och hon
märkte tydligt, att ban kände lättnad.
— Har hon talat om, hur det gick till?
— Nej. Men jag känner Gunnel, och jag
kan förstå.
I sin iver gjorde han en rörelse som för att
resa sig, men hon tryckte ned honom mot
kuddarna och sade åt honom att ligga stilla. Han
lydde och lät sina muskler slappna, men
blicken, som ban höll fäst på hennes ansikte,
tolkade en storm av känslor, all hans sjudande
harm mot Gunnel.
Den lilla doktorn förstod honom så väl,
skulle i hans ställe ha känt som han, och därför
låg det lika mycket medkänsla med honom som
med Gunnel i hennes förbön för den senare.
— Det får inte bli alltför synd om Gunnel,
ty då kan det bli farligt för henne, sade hon
med ett bevekande tonfall.
Han rörde sig oroligt. Hon läste honom som
en öppen bok och förstod att anpassa sitt råd
efter hans förmåga.
11. — Han och hans hustru. 5495.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
